Det slog mig med en fruktansvärd kraft hur trivsamt jag tror att det skulle vara om det fanns någon hemma när jag kommer från stallet en tidig morgon och frukosten var framdukad, men det gör det inte.

Ibland känns det som en stor sorg att alltid vara själv om allting. Det är inte så att jag tänker på det jämt men ibland är det något som ger en retning i hjärnan och då tänker jag på min ensamhet. För visst är det ensamt, i synnerhet när barnen vuxit upp och du inte behövs på samma sätt som tidigare.

Kvällarna är nog värst egentligen. När jag kommer hem och hela kvällen ligger framför mig så kan det ibland kännas riktigt illa. Särskilt om jag träffat kompisar som är tvåsamma och som jag vet planerar saker ihop eller bara skall se på TV, äta middag eller något annat vanligt. Det är knappast dom festliga tilltagen jag menar. Det är den där jäkla vardagen som vi har mest av som spökar.

Det är så lätt att tappa självförtroendet när man alltid är ensam. Ibland får man en känsla av att man inte syns och den känslan är vidrig. Mina barn tycker att jag skall gå ut och dansa eller åtminstone gå på fler fester. Gulligt tänkt, men jag tror inte att det ger mig så mycket mer sällskap på sikt. Har ju faktiskt varit ute en hel del under åren (tidigare) men som sagt, det har inte gett mig något kvitto precis.

Nä, usch vad jag låter, nu åker jag till hästarna, dom skall ut i hagen.

Vi hörs

Natten avlöpte lugnt men jag blev supertrött ändå och sov till klockan var närmare ett på dagen. Ovant måste jag säga, allting har gått så himla fort idag. I morgon skall jag jobba em, det känns bra eftersom jag blev tillfrågad om jag ville.

Hästarna kom in senare idag eftersom vi öppnade en ny bal med hösilage.

Det tar en stund att köra in alltihop och ingen var väl direkt sugen på att jobba i kylan men in kom alltihop tillslut.

I morgon är det jag som skall upp och fodra gänget. 7 hungriga hästar, det är faktiskt inte så trist alls när man väl paltat på sig alla kläder och kommit fram till stalldörren. Det finns väl ingen som blir mer väl mottagen klockan sju på morgonen än den som skall ge hästarna mat.

Det här är Tajtotten på span efter intressanta saker.

Nu är det mer snö här än på bilden och som ni vet är jag hjärtligt trött på detta. Jag vill ha bort snön och kylan så att jag kan bygga mitt hönshus. Vet precis hur det skall se ut men har ingen lust till snickeri nu när det är som det är utomhus.

I kväll känner jag mig lite utslagen, borde egentligen ha en date med dammsugaren men orkar nog inte det. Det är väl hos mig som hos de flesta andra att dammråttorna bor kvar tills man fått orken att jaga ut dom.

Hector the Bat har inte synts till på ett tag men jag vet att han finns här någonstans i huset. Ibland låter det oroväckande om Kattprinsessan. Jag misstänker att det är Hector som visar sig för henne.

Mitt projekt ligger i träda men köket är ändå fullt med lim, pappaer, tyger och andra saker. Har fått en oemotståndlig lust att inhandla gamla virkade dukar. Antagligen är jag inspirerad av någon blogg jag stött på. Måste bara hitta mina gamla virknålar innan jag kan sätta igång att virka egna dukar också eller vad det nu kan bli.

I kväll blir det en Lynleyfilm tror jag, väl nedbäddad i sängen och med rottisen inom räckhåll. Hon skall ju hela tiden vara så nära hon bara kan.

I morgon är en ny dag och den måste bara bli kanon, eller hur?

Ha det!

Nu är jag på plats igen! Med tanke på att jag varit ovanligt intensiv med bloggandet så kändes det konstigt att inte hunnit med det hela igår. Såklart hade jag inte fritt tillträde till datorn eftersom dottern var hemma och satt länge med någon novell som hon skulle läsa färdigt på nätet. Jag hann somna innan hon var klar.

I kväll skall jag äntligen jobba min första natt. Det skall bli riktigt kul inbillar jag mig. Måste alltså vila en stund innan jag åker iväg vid halv nio.

Har precis levererat dottern vid busstationen för vidare färd till mormor.

Hann se skyltfönstren som lockar med rea på kläder och annat spännande men det är inte för mig. Det har det inte varit på evigheter och det känns så trist. Inget jobb - inga pengar. Jag ber alla hålla tummarna för att jag får mycket att göra på det här nya stället. Jag vill inget hellre än att återfå balansen i mitt liv igen.

Igår ringde Lisas bästis och berättade att hennes familj skulle åka till Thailand i dec 2009. Jag vet så väl att det känns som ett oöverstigligt hinder för Lisa att hon skall kmma ut på liknande resa med sin familj. Själv kan jag inte fatta att folk har så mycket pengar att dom kan dra iväg sådär.

Tro mig när jag säger att jag önskar att vi skall kunna resa tillsammans innan det gått alltför lång tid från nu. Det behöver ju inte vara Thailand precis.

Så vad gör jag, jo, jag säger till henne att vi kanske skulle kunna åka till Grekland eller så. Italien lockar mig också. Fast allra helst vill jag till Island av någon anledning. Jag tror att vi kan åka var som helst bara vi gör det ihop och att där är sol och bad. Det skulle vara så kul att ta med båda "barnen", jag får sätta detta högt upp på önskelistan.

Nu skall jag ta mig en kopp kaffe med varm mjölk. Så gott det skall bli.

Solsken till alla från mig!

Har precis återvänt efter en utryckning till min dotters lägenhet där hon bor med 4 andra klasskamrater. De andra tjejerna är hemma på lov, men Lisa blev kvar hela veckan. Fast nu är hon hemma för hon är sjuk. Helt otroligt hur en tuff tjej i sina bästa år kan bli ett litet pytt när hon är dålig.

Kräksjuka eller nå´t har drabbat henne och jag tror att det är första gången i hennes liv som detta hänt. Vi har nämligen varit förskonade från allt sånt mina barn och jag. Det i sig är rätt knepigt. En del familjer slås ut helt och hållet, gång på gång men så icke vi.

Gav henne homeopatika direkt när jag kom ner till henne och efter 20 minuter ville hon dricka cola och nu vill hon sova och har slutat må illa.

Tack för homeopati, den har räddat oss fler än en gång kan jag säga. Hon har fått lite färg tillbaka i ansiktet också så jag tror att hon är ok i morgon.

Idag har jag tänkt lägga in en bild på vaxduken jag fick i fredags. Håll i er, den är makalös kan man säga!

Eller? Vad tycks, inte vet jag vad den skall få pryda för bord, kanske utomhus i sommar, där kommer den nog att bli ok.

Har verkligen försökt hitta ett bord eller utrymme där dessa katter kommer till sin rätt men.........svårt är det! Fast jag blir allt lite glad av hysterin i vaxdukskatternas tillvaro.

Ytterligare två bilder skall få pryda bloggen i kväll och det är min väg till jobbet. En blogg är ju en slags dagbok och jag vill gärna kunna ta del av hur vintern varit, när jag sitter och bloggar fram till våren, och tror att jag alltid varit en solig glad person utan vinterproblem och ishat.

När jag behöver trilla ner på jorden igen efter utsvävningar i rymden, så kan jag behöva ta en titt på isbackar, oplogade vägar och annat som gör mig upprörd.

Här kommer först "stora vägen" bild - se hur det ser ut mer än 12 timmar efter snön har kommit. Det är underkylt....

När jag åkte hem kl. 22.00 så hade dom plogskrapat vägen så den var fin plan och blankishal, utan grus. Man får tacka!

Här kommer också sista sträckan på motorvägen, när himlen ligger som en grå matta över hela världen. Som tur är  är jag snart framme på jobbet och där är det åtminstone kul.

Jag vet att det finns mer snö på andra ställen och jag vet att jag klarar av att köra i snö för det mesta, men jag vet att jag blivit så mycket försiktigare med åren och dessutom tror jag att min syn spelar mig dåliga spratt nu för tiden, vilket gör att jag ibland blir lite less på besvärliga underlag.

Kram på er, nu skall jag ta hand om min sjukling

Ja, så har jag gjort min sista "gå bredvid" kväll. Nu skall jag vara mogen att hoppa in lite här och var som vikarie. Det var en annorlunda kväll och jag känner verkligen en lust att arbeta här. Skall ha ett samtal med chefen i morgon så allt blir klart. Skall gå en natt också så att jag kan hoppa in lite överallt. Kanske dagtid också om det behövs fast det är jag inte så sugen på.

Nu är jag ganska trött och skall hoppa i säng ganska snart. Akka blev så lycklig när jag kom hem att hon rusade runt i snön som en stolle sen drog hon järnet mot skogen och vips var hon borta.

Under tiden hann jag hitta Tyson på min säng lite lätt yrvaken.

Han gäspade stort och pep ut genom dörren för sin nattliga utflykt.

Såg spår efter honom i nysnön i morse och jag förstår att han tar långa turer och patrullerar ett enormt område.

Kattprinsessan var bara ute en ytterst kort stund. Hon vill inte gärna gå ut nu för tiden.

Nä, dags att sova tror jag.

Stor kram till alla som hittar till min sida!

Idag pulsade jag genom snö till bilen. Verkade nästan som att alla snön hamnat ovanpå Lilla Blå. Snö som inte ens skulle komma enligt den prognos jag läst. Det gick i alla fall att köra märkligt nog och hästarna kom ut innan klockan blev för mycket. Kul för alla februarilovsbarn i alla fall även om jag kan hålla mig för skratt.

Lite vårkänsla är det i alla fall eftersom fåglarna kvittrar och solen skiner mellan varven.

Kan inte riktigt förstå mig på dom som sköter vägarna i vårt område och då tänker jag inte på markägarna utan på kommunens ansvariga. Det är inte plogat och inte sandat vilket innebär att det är mycket halt och isbildning i hjulspåren överallt. Här är dessutom ganska kuperat med backar och backkrön som inte är så kul att få möte i. Ok att det inte är mycket trafik men ändå tillräckligt för att något borde göras så att man kan känna sig lite mer trygg på vägen. Vi som bor här känner ofta att vi är bortglömda när det gäller detta med snö och is. Kanske är det fel att klaga eftersom vi bor så vackert......

Igår kväll efter en fika hos vännerna så ville inte Lilla Blå starta. Märkligt med tanke på hur jag använt bilen under dagen utan problem. Vi försökte med starkablar men det lät mer som om den var utan diesel. Jaha, nu har den mätaren pajat tänkte jag och stirrade på halv tank. Det är ju så bökigt när en dieselbil är tom på bränsle, jag kände hur irriterad jag blev. Som tur var så upptäckte Janne att en sladd var av och det var just det som var problemet. Sen startade Lilla Blå utan problem. Jag var glad som en lärka igen och susade iväg hemåt. Vilken tur jag hade som kunde få hjälp med en gång. Ibland är turen med mig!

Ha en bra dag - själv skall jag arbeta i em!

Om ni inte visste det så är det jag som är skyldig till alla fel som uppstått idag. I alla fall verkade min dotter tro att så är fallet.

Det är mitt fel att det kommit mer snö, att hon inte kunde ta moppen som var planerat, att mitt förslag att ha en vanlig cykel ett tag var kass, att hon hade en tid att passa och klockan var mycket osv.

Hur enkelt är det att vara en vanlig mamma då egentligen? Där sitter hon som en surgurka bredvid mig i bilen och säger absolut ingenting. Och så, som om solen tittat fram så är allt över och hon är sitt vanliga soliga jag.

Själv häpnar jag över förvandlingen varje gång och försöker hänga med i svängarna för visst vet hon att det inte är mitt fel att det snöat i natt och att det egentligen är bra med cykel om inget annat finns osv

Vi skiljdes som vänner, som vi brukar.

När jag åkte hem och satsade för fullt i backen från stora vägen ,så höll jag återigen på att köra över grannens hund. Det vill inte mycket till förrän han är platt som en pannkaka. I synnerhet som det inte är läge att stanna i backen just nu. Förra gången hade vi stora problem med att få upp Lilla Blå för backen och jag vill inte göra om det.

Synd bara på en supergo hund om det nu händer igen. Han gör ju sitt jobb bara - vaktar gården för objudna gäster även om man bara passerar. Dessutom med glada svansviftningar och en kropp som talar om att man gärna får stanna och prata med honom.

Nä, nu försvinner solen och det kommer lite moln, blir nog lite kallare i natt igen. Irrrrrk, säger jag, det får bli en kväll med eldning och en bra film eller så. Kanske jag skulle plugga lite också. Det behövs!

Tulpaner till alla......

Natten som gått var inte så kul. Upptäckte att jag tydligen slagit mig mer än vad jag först märkte. Kunde inte vända mig om för det gjorde så himla ont i axel och armar. Där ser man vad vila kan berätta för en sån som mig. Inte nog med detta, jag har också lyckats lägga mig under min dotters moppe idag. Det är inte så vanligt att man gör det, men jag lyckades i alla fall. Skulle ju ladda batteriet på den och ....... den ville inte samma som jag så där låg vi i en hög. Fy sjutton vad dom är tunga dom där mopparna, så nu har jag fler blåmärken på denna redan sargade kropp. Lyckades också dra av ett handtag och det där med att dra ner stället kan vi glömma. Den står nu lite halvlutad mot en husgavel. Hoppas att ingen katt eller hund kommer i närheten av den för då välter den säkert igen.

Jag rör mig lite hackigt tycker folk som sett mig, lite Quasimodostuk över det hela.

Släppte ut 4 glada hästar också. Det var inte särskilt lätt kan jag säga. Känner mig lite ostadig på benen sen fallet igår, så idag tog jag dom en och en. Det gick sådär men till hagen kom dom.

4 grader varm kan jag tillägga, våren kommer......och fåglarna kvittrar!

ha en bra dag