Hemma igen efter ett arbetspass. Det var kul som vanligt och jag börjar så sakta komma in i arbetet.

Det är en del att komma ihåg skall jag säga eftersom alla som är där har olika rutiner, mediciner och läggtider.

Tyvärr fick jag veta att dom inte behöver så många vikarier som tidigare och därför kommer det inte att bli så mycket tid som jag från början fick besked om. Därför skall jag ringa ytterligare en avdelning för extra timmar.

Det är ett gruppboende för lite äldre men det blir nog bra det med.

Chefen har lovat mig att stoppa in mig så fort det nya schemat är lagt och man kan se var det behövs folk. Jag tror henne, för hon i sin tur oroar sig för att jag skall hitta ett annat jobb så jag inte kan komma när dom ringer.

Tyvärr får jag vänta till en bit in i mars.......

Det är som förgjort, jag vill ha ett arbete att gå till!

Det kanske kommer att kännas bättre när våren kommer och jag slutar att frysa. Hela min själ är lika stel som vädret just nu. Lilla Blå ville inte starta när jag skulle åka hem så jag fick be om hjälp med startkablarna.

Väl hemma tittade jag på termometern och hurra den står på 13 grader minus and I hate it! Tur att jag inte skall upp tidigt och åka någonstans. Hinner sätta motorvärmaren på morgonen och är det bara under 7 grader så startar bilen utan problem. Visst är det märkligt! Nu kan man ju fråga sig varför jag inte fixar detta med en gång eftersom motorn är varm. Kära vänner, det enda jag kan säga är att det går inte för utomhuskontakterna har pajat och jag måste dra sladden till motorvärmaren via mitt badrumsfönster och gissa om det blir minusgrader inne då eller.....

Så vill ingen ha det kan jag meddela.

Nästa vinter kommer mitt hus att vara tip top tätat och alla kontakter på utsidan fixade. Jag kommer att ha obegränsat med ved och allt från den här vintern kommer att verka som om det inte har hänt.

Nu är det sängdax, min spännande bok skriker efter att bli läst.

Har sett snödroppar i en rabatt, jag höll på att svimma.....det finns liv i alla fall!

Kram till er alla