Nu är jag på plats och tänker faktiskt försöka ge mig på att blogga lite oftare.
Lusten att skriva är inte borta men jag skriver i helt andra sammanhang nu för tiden.

Jag kan berätta att livet inte ser lika dant ut nu som det gjorde 2015 i november.
Närmare bestämt den 9 november då jag vaknade med smärtor i ryggen som jag aldrig haft tidigare.
Väl på benen så visade det sig att jag var lite vinglig och jag fick vila mycket.
Mellan halv ett och halv fem samma dag blev jag förlamad i mina ben.
Min väninna släpade ut mig till sin bil och körde in mig till sjukhuset.
Det blev sjukhus och en lång vistelse där. Blev utskriven den 20 januari 2016.
Höger ben är klart mer drabbat än vänster och jag har tappat känseln i huden från kota 4-5 till fötterna.
Dermatom S1 och S2 var drabbat.
Vänster ben/fot funkar bra nu igen men det högra benet/foten är inte alltid så samarbetsvillig.

Det hade varit skönt att veta vad det här var för något men ingen vet.
Det kallas för idiopatisk myelit, man kan säga detsamma som "vi vet inte vad det är".
Eller, att myelit är ett samlingsnamn för inflammation i ryggmärgen.
Wikipedia skriver såhär om idiopatisk: 
"Idiopatisk betyder att en viss sjukdom inte kan förklaras av olika orsaker, vilket dock inte innebär att det inte finns en förklaring.En sjukdom som klassificeras som idiopatisk kan vara ett resultat av okänd faktor."

Efter ett antal månader hemma så ringer neurologen mig och meddelar att de tror att jag kan ha haft en stroke.
Minsann, en stroke, det har ingen sagt tidigare. Ingen har tagit prover som liknar de som tas vid stroke mer än lumbalpunktion och jag hade inga problem med talet, eller att använda armar som vanligt.
Nu blev det jobbigt tyckte jag, ännu värre när neurologen sa att hon skrivit ut statiner och annat medicinjox som hon sa att jag är tvungen att ta annars dör du.
Jag vägrade ta dessa mediciner och vid varje besök på sjukhuset blir jag uppmanad att äta dessa tabletter. 
Ok, då tänkte jag, en propp i ryggraden kan man ju få även om det är väldigt ovanligt. Kan det verkligen vara så?
Jag ställde tusen frågor och fick inga svar.....
Sen ett år tillbaka svullnar högerbenet och det är dålig fart i mina blodkärl, det hade till följd att det blev ännu mer angeläget för läkarna att ge mig tablettet.
Jag hade till och med en ordväxling med en av läkarna som fräste åt mig när jag sa att jag är hyfsat påläst om kolersterol och vill inte äta dessa tabletterna.
- Har du läst det på FB då eller slängde hon ur sig. 
- Nej, sa jag. jag läser bl.a på pub.med (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/)
- Jag skall printa ut undersökningar till dig från pub.med så att du kan se att vi har rätt, sa doktorn.

Jag blir som en iller när det gäller att hitta orsaker och kan verkligen ligga på för att få svar, me det finns inga svar att få, jag inser nu efter drygt 3 år att ingen vet någonting.
Så vad gör jag?
Jag klarar mig själv ganska bra. Jag får köra bil. Har skaffat hundar igen. Kan gå korta sträckor med kryckor, avskyr rullatorn, sitter oftast i rullstol, kan stå hyfat stadig - men jag kan inte gå utan stöd. Eller kunde inte gå utan stöd alls för ett år sedan.
Träning är effektivt och tack vare möjligheten att få rehabveckor varje år så utvecklas mina möjligheter på ett bra sätt.
Idag kan jag hasa mig fram några steg. Det är väldigt vingligt. Balansen är liksom borta. Eftersom jag haft en sk. "cellaktivitet i ryggmärgen" som man inte vet vad det är heller så tror man att mina nerver har blivit "avbitna" och slutat funka. Det är inte så kul att tänka på.
Ibland kan de återläkas om inte myelinskidan är skadad. 
Det som gör att jag tränar vidare är att jag trots denna dystra information sakta men säkert får viss känsel tillbaka.
I början gick det fortare men nu går det långsamt, viss förändring sker men är så subtil så att ibland märkar jag inte själv att det går åt rätt håll.

Tack för att du läst såhär långt!
Har du själv liknande erfarenheter med plötslig förlamning så hör gärna av dig.
Hörs snart igen!

Snöstjärna till dig!
Heléne

Sist jag skrev var i april 2015.
Det är över 2 år sedan.
Den senaste veckan har jag känt ett visst sug att skriva igen så nu blir det snart några nya inlägg.
Livet har liksom sprungit ikapp mig och numera är jag pensionär, sittandes i rullstol för det mesta.

Nya inlägg kommer att handla om de senaste 2 åren misstänker jag.
Behöver nog skriva av mig en del.

Vi hörs, i morgon blir det sol!

Men oj, jag har visst en blogg som bör tas omhand.

Ser ju att en och annan kollar om jag skriver något.

Hej på er!

Nu för tiden arbetar jag som lärare.

Det var några år sedan.

Det är ungefär som att cykla. Inte sjuttan har jag glömt precis.

Däremot har det hänt mycket på den tekniska fronten.

På min skola arbetar man med I-pads och starboards mm.
Både positivt och negativt.

Inte fan skriver eleverna så mycket och stor bokstav och punkt finns inte längre.

Det kan vara så att jag börjar bli för gammal.

Under alla år har det funnits barn/elever som av någon anledning tar sig fler friheter än andra.

Dom kan tex få för sig att man kan säga vad som helst till mig som lärare och till sina kompisar.

Idag fick jag ögonkontakt med en elev när jag kom in i klassrummet för att ha mitt ämne i klassen och fick en märklig kommentar som jag genast bemötte med fråga om vi hade något otalt med varandra?

Nä, sa eleven, jag är bara ironisk om du nu vet vad det är? Jodå det vet jag men varför är du det, vi har väl inget otalt med varandra eller? 

Då fick jag en föreläsning om att jag minsann var ironisk och då kunde han vara det också.

Jag kan visst vara ironisk, det hade han rätt i, men han hade helt feltolkat ordet ironi.

En lektion kan se ut såhär.

Jag kommer in i klassrummet. Ingen bryr sig, alla pratar om ingenting och leker med sina I-pads.

Jag påkallar uppmärksamhet. Inget händer. Jag påkallar uppmärksamhet igen. Inget händer.

Då börjar jag namnge eleverna och talar om för dom att dom skall sätta sig på sina platser.

Jag har en planering som går ut på att vi skall börja på ett nytt kapitel i vår bok.

Va? Skall vi ha våra böcker, min är hemma, jag hittar inte min, min är borta, jag har aldrig fått någon bok osv.

Det tar minst 10 minuter att organisera bokinnehav och ta reda på varför deras böcker har försvunnit.

Alla säger att man kan använda "paddan" istället. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta.

Jag delar ut arbetsuppgifter och de flesta blir helt bekymrade.
Skall vi skriva på engelska? Skall vi skriva meningar?

Ja, mitt ämne är engelska - tyvärr.

Vad skall vi skylla på i detta läget?
Mina tråkiga lektioner, barnen har haft flera lärare, dom känner sig otrygga och vet inte vad jag vill, mina lektioner är inte tillräckligt intressanta, vi gör aldrig något roligt.......
Men för hela friden, hur orättvisa kan inte föräldrar vara, dom har oftast ingen aning om vad som händer och skulle dom komma på idén att säga att "det bara är att markera hur man vill ha det" så blir man ju anmäld! 

De små gulliga, begåvade, fina barnen kan ju omöjligt vara orsak till att lektioner spårar ur, det måste ju vara fel på läraren, eller hur?

Visst, det blir tråkigt, det blir tradigt, det blir ointressant för det finns ALDRIG utrymme för något kul eftersom vissa klasser inte klarar det utan beter sig som tokiga tossar.

Det går inte att ha Simon says, hangmen eller annat som de tycker är kul eftersom de alltid spårar ur av olika anledningar.

9 timmar i veckan har jag mer eller mindre ångest - jag talar till döva öron.

Märkligt nog, om jag nämner ordet betyg, ja, då händer det att en lektion eller två fungerar utmärkt.

Jag är inte ensam, det finns ett hav av lärare som har det exakt på samma sätt.

Det finns en meningslöshet inbäddad i det här.

Det finns också en omöjlighet i att kunna hjälpa elever med dyslexi eller andra svårigheter eftersom du inte kan vända ryggen till klassen för att engagera dig i de som har extra behov, det blir som om dom inte finns.

Vem är den skyldiga?

Är det läraren eller är det ouppfostrade elever, curlade till oigenkännlighet.

Varför blir man lärare? 

Ny hemsida äntligen!

Den gamla tog liksom slut av någon anledning.

www.kurhomeopati.com heter den.

Välkomna in på sidan!

Med risk att hamna i dispyt med något troll så lägger jag ut min fb länk också.
https://www.facebook.com/CurenturDjurhomeopati

Troll är personer som bara måste tala om att vi som engagerar oss i alternativa behandlingsformer

är farliga, ljuger och skor oss på människors utsatthet.

Många av dessa troll är medlemmar i VOF.
Vof har sett det som sitt heliga krig att ge sig på allt som har med alternativmedicin och annat, som inte är
beprövat i vanlig medicinsk forskning eller inom andra områden, som kan påverka oss människor, så skriker de högt.

Besök deras hemsida om du är intresserad eller för all del, om du är skeptiker.

www.vof.se

Ett av voffarnas röda skynke är bl.a homeopati, men just nu är det antroposoferna som är högvilt.

Det är ju meningen att det skall fattas någon form av beslut när det gäller antroposofisk medicin.
EU vill att Sverige skall bestämma sig om hur dom vill ha det. Tidigare har Vidarkliniken fått dispans för att kunna driva sitt sjukhus.

Det värsta är att dom har en del representanter som inte själva verkar trovärdiga och för mig bottnar det i att dessa

personer verkar HATA allt som dom själva inte väljer att lära sig något om. Dessutom är de högutbildade läkare, forskare eller något annat som visar världen att det som de tycker eller har åsikter om är det enda rätta.

Deras sanningar hamnar på en mycket låg nivå och ibland har dom ett spåkbruk som gör att man häpnar.

Ibland funderar jag på om dom har proppar i öronen när de deltar i diskussioner på TV eller radio.
Det går bara inte att tala med dom. De vill gärna rajlera över alternativa metoder och är mer än lovligt otrevliga mot företrädare för alternativmedicin.
Särskilt är det några mantra de upprepar ständigt, i synnerhet när det gäller homeopati...det finns ingen forskning, det finns ingen forskning, det finns ingen forskning....

DET FINNS FORSKNING INOM HOMEOPAT bara så ni vet.

Tiddelipom, vi hörs

Fredag kväll. Kallt i huset. Glömde att ta in ved förut så jag får skylla mig själv.
Göteborg fick besök av mig idag igen.
Hjälpte min mamma en stund med sjukbesök.
Det är jobbigt för henne att åka till sjukhuset varje dag för att hälsa på sin livskamrat som

inte mår så bra.

Hundarna fick vara hemma själva i några timmar så jag passade på att fixa lite BARF-mat
och renben till dom innan jag åkte hem.
Nu har dom ätit sin goda BARF och tuggat var sitt ben och är givetvis ovänner om benen som finns.

Fick placera Picnic (griffon belge) på behörigt avstånd från Horacy, brabanconpojken som äger världen.
Åtminstone tror han att han är guds gåva till matte och är ett snille på att härja omkring i huset.

Ser med ett öga på en film på TV och skriver under tiden.
Planen var att arbeta med mina nya hemsidor. Det kan jag glömma... dom låter sig inte arbetas med.
Är inte klara än verkar det som...
Jaja, det kanske dom blir tills i nästa vecka eller så.

Den stora sidan kommer att heta www.kurhomeopati.com och den lilla sidan www.frekvensanalysnu.com
Förut hade jag tre olika sidor och det var för mycket att hålla koll på.
Det blev liksom inget av någon kan man säga.

Nu har jag mottagning härhemma och i Göteborg.

Jag har mitt lilla kattpensionat igång.
Jag arbetar med frekvensanalys.
Jag arbetar med djurhomeopati.
Jag vidarutbildar mig till humanhomeopat.

Hmmm, finns det något mer jag kan göra tro?

Det där med min vidareutbildning kanske någon kan hjälpa mig med. 
Jag söker patienter för min utbildning. 
Vi arbetar med patienter och har handledning av kvalificerade handledare.
Det innebär att jag inte kan fatta egna beslut utan att min handledare godkänt allt jag gör.
Vi tar betalt, men till en lägre kostnad än ett besök hos en homeopat med egen mottagning tar.

Det var allt för idag, nu blir det Shetlanddeckare, mums!

Vi hörs, lukta på en tulpan!

Nu har det blåst färdigt för den här gången!
Klarade mig fint från skador och hade inget elavbrott! Det är jag glad för.

Idag har det varit en sån där dag då energin försvann innan den ens kom.

Blåst, snöblandat regn och råkyla. Hur uppmuntrande kan det vara?

Fast det handlar väl mest om hur jag bestämmer mig för att känna just idag.

Försökte ta hundarna på promenad men de små liven tyckte inte om vädret och ville helst gå hem.

Akka däremot hade full fart ut i skogen som vanligt.

Här i huset har det flyttat in en griffon som heter Picnic.

Här är han!

Enda bild jag har lagt in på min nya dator :) än så länge.
Picnic flyttade hit i juli månad och är en riktig stjärna!

I december flyttade Horacy in här . Han är också en griffon.

En livsnjutare som föredrar att ligga under täcket där det är varmt.

Båda är supermysiga och älskar att ligga nära varandra och helst nära mig också.

Akka tycker att det är lagom kul, men hon leker med dom ibland. Då åker stolar och bord åt alla håll.

Ojämn fördelning av storlek på hundar skulle jag tro.

 

Muggarna ovan köpte jag till mig i julklapp till mig själv.
Jag tycker att dom är sååååååå fina och nu har jag problem med att bestämma om dom skall få vara
framme eller om jag skall plocka bort dom till nästa jul.

Vilket jäkla barnsligt problem egentligen, men faktiskt ett problem trots allt.

Nu har det i alla fall stått klart att jul och nyår är över och att mina hyacinter blommat ut och ljuset brunnit ner.
Placerade ett nytt blockljus i glaset och slängde hyacinterna i går.

Bara ett år kvar till nästa gång!

Lisa kom hem från LA igår. Oturligt nog landade planet på Kastrup lite för sent för att hon skulle hinna med sista tåget innan Öresundsbron stängde.
Hon var inte överlycklig när hon ringde och idag fick jag veta att tåget gick först kl. 03.40 Hur kul var det

månntro :) 

Å andra sidan, hon har haft kul i 2 veckor så lite fnurr på livstråden står man nog ut med.

Må så gott, nu är det dags för en vaniljlatte!

En minut kvar på julafton!

Som vanligt gick allting väldigt fort. Vips är det ett år kvar till nästa gång.

Lite snö trillade ner när vi åkte från den stora staden. Snacka om tunnt lager.

Kunde få kommit lite mer eftersom det blir ljusare ute när snön finns där.

Kanske behöver jag inte vara orolig för snötillgång, förr eller senare får vi väl så vi tiger ett tag.

I år har vi ingen gran, det känns konstigt. Den här julen har inte varit som den brukar.

Så är det nog ibland. Det är lite vemodigt med vissa förändringar.

Pratade med Lisa om förändringar och julfirande som kan föändras över tid. Satte nästan i halsen när hon 

frågade om jag kan tänka mig att fira jul i skåne i stället för att sitta här för mig själv när jag blir den enda

gamlinen i  familjen. Har ju inte ens varit i närheten av att det skulle kunna bli så.

Men visst vi hamnar väl där om inte alltför många år kan jag tro helt visst.

Har teven på och hör en julkonsert lite på avstånd. Tänker se en repris på Ögonvittnet, missade den i veckan.

Ungarna, förlåt, mina unga vuxna sover som klubbade. 

Hundarna också, katterna är det lite mer fart på. De skall plötsligen ha all uppmärksamhet.

Själv är jag illtrött, men som sagt...lite mer från TV får det bli.

Hoppas nu att du som läser detta har haft det bra på julafton.

Det har jag!

Kram

Så var det ju det här tråkiga med politik.

Tyvärr går jag igång på SD och deras förmåga att inte godta någon annan politk än sin egen. Det är skrämmande.

Det senaste utspelet från KD om invandringen och de förändringar som KD vill göra godtas ju inte av SD fast det borde ju ligga i deras intresse. Nej då, om SD skall gilla vad KD säger och fantiserar om så skall det till förändringar lik förbannat. Förändringar som SD kan acceptera, dvs förändringar som går helt i linje med deras vilja.

Jag tycker att SD är vidriga. Aldrig i livet att jag kan förstå deras politik och acceptera deras förhållningssätt till människor i vårt land.

Jag känner en fullständig förtvivlan när jag, enligt mitt sätt att se på SD, förstår hur dom driver alla andra partier att ändra vad som är viktigt och för att få gillande av SD.
Har partierna i allmänhet glömt av ekonomi, skolan, sjukvården och pensionärer, infrastuktur mm helt. Finns det bara invandrarfrågor att tala om? Finns det inget viktigare än det.

Min uppfattning, hur ointressant den är för gemene man, är att alla partier i Sverige har tappat greppet totalt. Alla skyller på varandra och uppträder barnsligt och det verkar mer vara en ankdamm än en riksdag.

Det borde ju vem som helst fatta att det kommer mer skit än vanligt när vi har en statsminister som inte får vara en statsminister och allt han säger eller föreslår skall sägas emot,förhalas eller utebli helt. Alliansen har utsett sig till frälsare bara dom tar hem valsegern till våren. Likaså SD.

Jag tycker inte att allt är bra med den rödgröna varianten men låt dom för hela friden få arbeta enligt sina tankar och ideér. När alliansen ev. tar över till våren kommer dom aldrig att låta sig påverkas av vad varken Mp eller S säger. Då kör dom sitt race. Enligt dem är ju deras politik den enda som är bra för Sverige.
Allt det här har till följd att jag känner mig otrygg och rädd, känner att jag inte vill vara i Sverige längre även om jag är svensk och med alla rätt att vara här (enligt SD).
Vad skall hända med mig och alla andra som inte har en ekonomi som ger mig alla möjligheter att ha ett tryggt boende, pension som skall räcka och ett åldrande som är bra.
Oavsett vem som bestämmer i Sverige så verkar det ju kört för alla över 75 och som inte mår så bra av olika anledningar för det finns ju ingen plan som säger att det skall bli bättre för pensionärer eller åldringvården/boende.

Det är som om dessa detaljer i verkligheten är utsuddade.

I går fanns det ett reportage på TV, nyheterna i någon av kanalerna, som berättade att det finns äldre människor som måste stanna kvar på sjukhuset efter att dom är färdigbehandlade endast för att de inte kan få omsorg någon annan stans. Ingen kan hjälpa dom och hem kan de inte åka för de klarar sig inte själva.
Konsekvensen av alla nedlagda vårdplatser och boende börjar bli tydlig och effekten blir tydligen inställda operationer och platsbrist på sjukhusen för andra människor som behöver vård. 
Även om det nu inte är så illa överallt så hann jag bli otroligt påverkad av detta. Vi som lever här blir ju bara äldre och äldre, det är ju inte tvärtom. Men kommer det att finnas ett utrymme någonstans för alla gamla människor eller blir det ett hopp vid ättestupan som final på åldrandet?

Sen kan jag inte förstå SD, bortsett från deras olika politiska utspel, hur kan dom forsätta att göra uttalande som gör folk förtvivlade. Det verkar endast vara riktat till alla dessa som väljer att vara arga medborgare, negativa, hatiska och de som älskar oreda och konflikter.
Vad är det som får dom att tro att det skall bli bra för dom om SD får mer makt? Vill dessa människor ha kontroll på allt, döma ut människor, ha ett samhälle med stora skillnader mellan oss som finns här, försämringar inom kultur eller snarare ingen kultur mer än folkdräkter och hembygdsgårdar, register på människor som kommer hit, speciella fängelser för invandrare mm. Hur kan ett uttalande från en ledande SD politiker ens få utrymme när han säger att vanligt folk inte vill gå på opera. Det är verkligen att se ner på folk. Skulle SD få makt så kommer Sverige bli ett u-land när det gäller det mesta. 

Det finns massor med märkliga och skrämmande saker som kommer ur munnarna på dessa personer. Tro för all del inte att det är på skoj, det är precis det här som hör ihop med SD.

Jag vill inte leva i ett land som sätter begränsningar på allting. Jag vill ha förbättringar för de som är gamla, jag vill ha ett socialt system som tar hand om människor, jag vill att skolfrågorna skall få ta plats, jag vill ha en vård för alla sjuka mm

Nä, nu får jag sluta, jag blir så himla upprörd.