Vilken eländig känsla jag vaknade med i morse! Inte en enda glad tanke som kunde lätta upp mig.

Släppte ut tre hästar som tycker att jag är seg på morgonen....även om inte klockan var mer än halv sju.

Gräset växer ju fortfarande så dom har ju att göra under dagen. Det har inte jag. Det finns inget lärarjobb för mig, det är bara att konstatera. Halvtid en termin, 60 % turkiska/svenska eller något annat ouppnåligt.

Jag behövs inte längre, det är helt hysteriskt, smaka på den känslan om du vågar!

Faktum är att jag är väldigt ledsen, vad har all min erfarenhet för nytta nu? Jag blir ju inte ens kallad till ett samtal. 30 sökande på varje tjänst? I alla fall vad jag fått höra från initierad källa.

Så nu undrar jag vad jag skall välja att göra här i livet. Det är ju några år kvar till pension. Allt blev ett helvete när jag blev sjukskriven....så se till att inte bli det.