Nu är jag så trött på att leta efter jobb så jag kan kräkas.

Varje dag håller jag tummarna för att det skall finnas något att söka som kan vara vettigt men nä då, det lyser med sin frånvaro.

Jag har verkligen försökt hålla modet uppe men jag känner att det är på väg att svika mig helt.

Inte nog med att det körs cross utanför huset så man inte kan tänka, det är en varm dag också, det gör inte hjärnaktiviteten bättre, inte på mig i alla fall.( jag är ingen fan av crossåkning, blir nervös av ljudet)

Idag var jag inne på platsbanken och tittade igen. Måste hoppa över några dagar då och då eftersom jag lusläst alla gamla tjänster.

Jag blir så ledsen varje gång och nu börjar jag tro att jag är gammalmodig och inte har hängt med i skolans utveckling allas de senaste 5 åren. Kan ju i och för sig stämma eftersom jag varit sjukskriven en tid.

Det finns ju inga heltider längre och framförallt så finns det tjänster på 60 % i en termin. Vem kan arbeta 60 % och överleva? Det är nästan så jag tror att det har blivit ett kall och sen lever man på luft eller något sånt.

Jag häpnar över dessa halvtider och lite mer än halvtid som finns i massor att söka för en termin. Massor är kanske synd att säga eftersom det är få tjänster men de som finns där kan du inte leva på om du har turen att få någon. Herregud, jag har jobbat som lärare sen 79 och resan till ett jobb är väldigt lång för mig verkar det som.

Mitt i detta elände med arbete för att få inkomst så skall huset jag bor i säljas. Så nu måste jag flytta igen och det tycker jag känns fruktansvärt jobbigt. Har ju ganska nyligen flyttat hit för att det skulle ge mig och min djurhomeopati en nystart eftersom det fanns såna möjligheter här. Visst kan jag ju kanske söka en heltidstjänst någon stans och flytta dit men det finns ju inga som är längre än fram till jul. Det innebär ju att jag antagligen måste flytta igen. Så nu är jag uppretad för att det inte finns några lärartjänster att söka, jag måste hitta någonstans att bo för mig, min dotter och våra djur. Jag kan säga med en gång att det inte är lätt. Så du som läser det här får gärna hålla tummarna för mig och tänka goda tankar om mig eller åtminstone önska mig lycka till.

Nu var det väldigt längesen jag skrev. Har råkat ut för diverse okontrollerade händelser som har varit omöjliga att styra upp.

Därav det långa uppehållet.

Sen en tid tillbaka har jag försökt söka jobb. Det går inte särskilt bra.

Visst vill jag arbeta med mn djurhomeopati men just nu lyser mina patienter med sin frånvaro tyvärr. Kan ha med semestrar att göra förstås.

Nåväl, jag har i alla fall tänkt att arbeta som lärare igen vilket jag sysslat med under drygt 25 år.Jag är rätt bra på det och jag gillar att arbeta med grupper.

Nu visar det sig att det knappt finns tjänster för alla dessa lärare som fnattar omkring och undrar varför dom inte fick stanna på sin skola fastän dom behövs och alla dom som precis blivit klara och skall ha ett första jobb. Jo, visst finns det en och anna tjänst men dom är inte många. Framför allt är det konstiga kombinationer som inte fanns förr. Alltså, lärarutbildningen har förändrats och nu letar skolorna efter kombinationer som skall passa den skräddarsydda verksamheten. Men jag då? Jag passar inte in någonstans längre. Min utbildning existerar inte och dessutom är jag tydligen för gammal för att ens bli påtänkt för en intervjuv. Jag har ingen kombination utan bara en vanlig lärare 1 utbildning. Jag har däremot mer än 25 års erfarenhet på alla stadier. Har också en del  utbildningar  i NLP som är ett suveränt redskap i skolvärlden. Jag är utbildad skrattpedagog, vilket ju är lite udda men också ett fantastiskt redskap.

Jag tittar dagligen på ams sidor om pedagogarbete men det finns inget för mig. Vill jag arbeta som klasslärare så kan jag få räkna med att arbeta i fritidsverksamhet också. Det vill inte jag, jag har inte den kunskapen det har däremot fritidspedagogerna. Men, det kanske inte finns fritidpedagoger längre? Det finns en del tjänster på halvtid i en termin, längre får man inte stanna. Känns inte något vidare.

Då blir det långa resor om jag skulle få ett sådant vikariat, för flytta kan man ju inte göra för några månader på halvtid. Eller är jag för kräsen?

Kanske om jag varit 20 år yngre men nu fyller jag 54 år i sommar och har en hel del bohag att flytta runt och förresten hur överlever man på 50 %? Jag bara undrar. För det verkar som att det blir fler och fler halvtider på skolorna. I år är det ju många som går fortbildning, någon form av kunskapslyft - kanske på tiden, men det lämnar halva tjänster efter sig.

Det känns faktiskt som ett hån att ha en bra lärarutbildning, massor med erfarenhet och ingen är intresserad av dig. Barnen är stora så några vab-dagar tar jag inte ut. Egentligen borde jag vara eftertraktad.

Jag kan säga att jag är riktigt oroad över detta för vad skall jag arbeta med?

Djurhomeopati såklart, men under tiden behöver jag ju leva också. Även jag vill ha mjölk på bordet och en mobiltelefon med internet. Äsch, skojar bara! Men det är sant, det där om mjölken förstås.

Skolan har sina sparkrav. Så heter det varje år och det är aldrig någon nyhet. Jag har hört det i alla mina arbetade år och visst är det konstigt?

I ena ändan av skolvärlden säger man att alla barn har rätt till hjälp mm och i andra ända avlägsnar man personalen.I min värld går inte det ihop. Jag har sett kollegor som slår sina pannor blodiga i kampen om resurser till elever som har det svårt och som redan nu oroar sig för hösten 2008 eftersom resurserna just fått sluta för skolan skall spara. Skall det vara så? Det är tidskrävande och en rätt omöjlig situation för du kan inget göra förrän du står med problemet framför dig.

Sen är det en sak till som är lite svår men det har ju mest med mig att göra antar jag. Förr så sökte man en tjänst och visade sina betyg. Idag skall du ha ett CV och det skall vara utformat på ett särskilt sätt. Det gäller att ha tungan rätt i mun när du skriver om dig själv och dina fördelar. Referenser är ju så bra och gärna flera stycken. Jag tycker inte att detta känns bekvämt. Jag tycker att det är svårt, jag vet ju inte om jag skall ta med att jag varit sjukskriven och utbränd. Det har nämligen visat sig att så fort jag nämner att jag varit sjukskriven ett par år så drar arbetsgivarna öronen åt sig. För sjuk får man inte ha varit!

Önska mig lycka till är ni snälla,