Bilden beskriver min tygfrossa,det är bara en halv meter av varje så jag kommer ju inte att kunna göra så mycket med det.

Idag har jag fått fyra roliga telefonsamtal. Ett tag var jag lite orolig att min vänner glömt bort mig men jag får nog skylla mig själv. Har nämligen blivit lite enstörig igen. Det blir så i perioder tyvärr, men det handlar mest om att jag har en del att bekymra mig över som jag inte alltid orkar visa. Här på bloggen skriver man ju inte riktigt allting, inte jag i alla fall.

Först ringde Lotta och jag blev bjuden på lunch på fredag, sen hörde min tokiga kompis i H-borg av sig för ett babbel via telefon för en gång skull - vi skypar oftast, efter det så ringde min goda goda vän B, hon var på väg till England - mumsroligt - jag vill följa med. Till sist kom ett samtal från dottern som var go och glad och hade ordnat för sig inför februarilovet.

Kvällen har varit ganska mysig. Jag har eldat i spisen i köket - kallt ute igen, ni vet!

Eldningsblocken är underbara och brinner långsamt, men varmt blir det.

( kolla blocken hur dom ser ut på bilden i förra inlägget, syns på golvet nedanför spisen) Själv har jag suttit på golvet intill spisen och klistrat, rivet och limmat på min nya skapelse. Hur kul blir inte detta! Ni skall få se det färdiga resultatet så småningom. Dessutom draperade jag ett av tygerna, som bara hoppade på mig i butiken idag, på en stol så jag kan vänja mig vid det. (bild på tyget i förra inlägget)

Jag har vissa undringar om hur i hela friden jag kunde gå med på att det tyget skulle följa med hem, men jag tror att jag var blomsterinspirerad i det läget, dessutom var det rea och ett oslagbart pris för mycket hög kvalitet. Tror aldrig att jag haft sånt fint tyg hemma tidigare om jag skall vara ärlig.Jag hade precis varit i tapetbutiken och letat efter Josef Franktapeter som inte fanns, men hittade liknande av en annan fantastisk tapetskapare. Jag blev helt lyrisk, så nu blir det nog en sån tapet i sovrummet istället. Inte nu, inte förrän till våren eller så.

Det gäller att välja noga den här gången känns det som. Vill ju gärna att det skall bli ett rum som jag kommer att gilla att vistas i mer än på natten.

Rätt som det var när jag satt där på golvet och limmade så prasslade det till oroväckande i vardagsrummet och kattprinsessan hade konstiga ljud för sig. Hon stirrade ut i rummet och var helt fängslad av något som jag inte kunde se.

Kattprinsessan låter på ett visst sätt när potentiell mat dyker upp,  i synnrhet när den rör på sig.

Misstänker att Hector the Bat bytte sovplats eller så. Jag har inte sett till honom  på ett tag, men jag tror att han varit i farten eftersom jag hittar diverse nedrivna saker på golvet, som normalt brukar få stanna på sina bestämda platser även om katterna skrider omkring på bokhyllor och bänkar. Jag ser tecken på våldsamma hopp och skutt och jag tar det som att dom försökt fånga Hector i flykten.

Med tanke på det tidigare inlägget idag, där jag skrev om att jag har en ölgömma under sängen för att det är så kallt på golvet, så vill jag bara tillägga att det är tur att jag inte har skaffat den där valpen än för den skulle nog bli djupfryst fortare än kvickt. Just idag känns det så i alla fall.

Nä, nu skall jag faktiskt avsluta kvällen, hoppas på en god natts sömn och framförallt att jag somnar fort.

I morgon skall jag arbeta - hurra! Börjar kl. 15.00 och slutar 22.00

Ha det absolut bäst......

25 kg salt! Utspritt i isbacken, tror ni det hjälper? Inte sjutton märks det så det stör. Lilla Blå har blivit opasslig, jag misstänker att den skall in på reparation igen. Något händer med bakvagnen som inte känns tillförlitligt.

Tro inte att jag tar det med ro precis. Jag får ont i magen. Hur skall jag nu komma till mitt jobb i morgon kan man undra. Sånt här drabbar mig alldeles för ofta!

Om en stund tänker jag krypköra till mina vänner vid stallet och höra om någon av dom kan tänka sig kolla upp vad som hänt, i och för sig vet jag det redan eftersom jag utvecklat ett sjätte sinne för defekta bilar. Den här gången tänkte jag att någon skulle säga att det inte är något fel och att det är jag som har tomtar på loftet. Något annat vill jag inte höra för då finns det risk för sammanbrott.

Fick i alla fall gjort en del ärenden idag medan solen sken.

Tygbitar, fräcka färger och lim samt en gardin som jag inte vet vad jag skall göra med hittade jag under min botaniseringsfärd till grannbyn.

Inhandlade också nya block för att elda med. Det behövs eftersom vi är inne i en ny istid, som alla vet vid det här laget så har jag utvecklat ett hat mot vinterkyla. Surfade runt på några datingsajter igår kväll.

Där hittade jag en man som söker en likasinnand (tyvärr gällde det inte mig) han tillbringade 5 månader om året i ett varmare land typ Spanien eller så. Han kunde också tänka sig Florida. Jag satte nästan i halsen just då, eftersom jag inbillade mig helt plötsligt att det skulle passa mig som hand i handsken. Fast egentligen vet jag att det är inte alls vad jag vill. Men i går kväll såg jag framför mig hur jag sitter i värmen med en god drink och ringer hem för att kolla läget och får höra att det har snöat och är 7 grader kallt!

Herregud vad knäpp man är ibland!

Fick jag önska så vill jag ju gärna att det är vardagen som skall funka så att man kan njuta av livet i övrigt, att bilar fungerar och att man kan ha det varmt och skönt när vintern kommer. Det blir så påtagligt jobbigt när man har ett kallt hus, när det drar efter golvet så att det är bättre  att kyla ölburkarna under sängen i stället för i kylskåpet, när elementen pajar och veden tar slut, vägen är isig och backen är besvärlig att komma upp och ner för.

Hahaha, nu tror ni att jag har en ölgömma under sängen - det har jag - ett helt flak. Skulle tro att dom är lagom tempererade, välkommen hit så bjuder jag på en öl!

Ha det till sen....

PS.  Det blommiga tyget..... varsågoda!

Men nu måste jag nog skärpa till mig. Många gånger den senaste tiden har jag, förutom traderasurf, även titta mer och mer på hund igen. Jag lovade mig för några år sen när min älskade Benson gick bort, att aldrig pyssla med hundar, uppfödning och utställningar. Men vad gör jag, jo jag tittar på olika raser, funderar på valp, doften ur valpådan, känner stämningen på utställning och allt vad det innebär..... hur knäpp är jag egentligen? Ser framför mig hur jag har en valpkull i myshörnan i köket och kontakt med glada valpköpare. Jag som aldrig mer skulle hålla på med sådant och nu börjar jag längta efter det. (Lätt var det inte då och är inte nu heller vad jag förstår på mina vänner uppfödarna.)

Antagligen är bästa medicinen att åka på några utställningar igen för att få tillbaka känslan och sedan betrakta det hela med skarp blick, för egentligen vet jag ju hur det är allt det här. Stress, kostar skjortan, tar tid, upp tidigt - åka långt, hålla sig uppdaterad,planera på sikt, bli kunnig, särskilja skitprat och sanning, ta ställning, engagera sig i rasklubben mm mm. Fast samtidigt är det roligt, utmanande, klurigt, engagerande, fyllt med glädje, goda vänner och roliga möten samt underbara hundar av alla de slag.

När Benson blev gammal och sjuk så tappade jag lusten helt, egentligen började lusten så sakta försvinna några år tidigare, men det blev uppenbart när han inte var frisk längre. Aldrig mer uppfödning och utställning. Jag skulle inte ens ha hund och om jag nu skulle det i alla fall, så fick den hunden välja mig och inte tvärtom och det skulle helst vara en vuxen hund.

Vad händer, först fyller vi huset med katter och kattungar. Bor på landet och omger oss med hästar och jag längtar hela tiden efter HUND, men bara i mitt huvud, inte så någon märker det. Så till sist kommer det där samtalet som jag bara inte kan motstå och vips har jag en rottis i huset.

Hon är nu drygt fyra och alldeles förtjusande jobbigt underbar. Sticker på både älg och rådjur men kommer strax tillbaka - som tur är - jag avskyr dessa snabba utryckningar i skogen, men hon bryr sig inte om att jag klagar på det. När hon kom var hon ca 1 1/2 år och fullständigt idiot på katter. Idag är det hennes kompisar, måste medge att jag hade svårt att tro det i början. Hon hade med sig en fantastisk lydnad i bagaget samt en bollmani utöver det vanliga, hon finner sig i det mesta, under förutsättning att jag inte ödslar min kärlek eller uppmärksamhet på något annat djur eller mindre barn för då vet hon inte riktigt hur hon skall göra och blir väldigt upprörd. Nu tror ni allt att hon aggressiv eller så, men icke. Hon blir "bara" superstressad och vimsar omkring och försöker förstå vad matte sysslar med.

Nu sussar hon under bordet eftersom hon måste vara där jag är. Det är både mysigt och ibland enerverande för det är inte alltid hon får plats på samma ställe som jag sätter fötterna.

Fattar ni att jag ändå funderar på fler.......kanske inte så stora som en rottis, men ändå.....

Det är här mitt babbel om dvärgpincher kommer in. Det verkar vara en kanonrolig ras ju mer jag lär känna dom och det lustiga är att dom finns överallt helt plötsligt. Det verkar finnas en dvärgpincherkull i var och varannan buske i det här området. Hur konstigt är inte det?

Nej nu har jag flummat färdigt om hundar för idag, nu skall jag faktiskt natta mig tidigt och läsa en god bok som det heter.

Ha det lika bra som jag......