En minut kvar på julafton!

Som vanligt gick allting väldigt fort. Vips är det ett år kvar till nästa gång.

Lite snö trillade ner när vi åkte från den stora staden. Snacka om tunnt lager.

Kunde få kommit lite mer eftersom det blir ljusare ute när snön finns där.

Kanske behöver jag inte vara orolig för snötillgång, förr eller senare får vi väl så vi tiger ett tag.

I år har vi ingen gran, det känns konstigt. Den här julen har inte varit som den brukar.

Så är det nog ibland. Det är lite vemodigt med vissa förändringar.

Pratade med Lisa om förändringar och julfirande som kan föändras över tid. Satte nästan i halsen när hon 

frågade om jag kan tänka mig att fira jul i skåne i stället för att sitta här för mig själv när jag blir den enda

gamlinen i  familjen. Har ju inte ens varit i närheten av att det skulle kunna bli så.

Men visst vi hamnar väl där om inte alltför många år kan jag tro helt visst.

Har teven på och hör en julkonsert lite på avstånd. Tänker se en repris på Ögonvittnet, missade den i veckan.

Ungarna, förlåt, mina unga vuxna sover som klubbade. 

Hundarna också, katterna är det lite mer fart på. De skall plötsligen ha all uppmärksamhet.

Själv är jag illtrött, men som sagt...lite mer från TV får det bli.

Hoppas nu att du som läser detta har haft det bra på julafton.

Det har jag!

Kram

Så var det ju det här tråkiga med politik.

Tyvärr går jag igång på SD och deras förmåga att inte godta någon annan politk än sin egen. Det är skrämmande.

Det senaste utspelet från KD om invandringen och de förändringar som KD vill göra godtas ju inte av SD fast det borde ju ligga i deras intresse. Nej då, om SD skall gilla vad KD säger och fantiserar om så skall det till förändringar lik förbannat. Förändringar som SD kan acceptera, dvs förändringar som går helt i linje med deras vilja.

Jag tycker att SD är vidriga. Aldrig i livet att jag kan förstå deras politik och acceptera deras förhållningssätt till människor i vårt land.

Jag känner en fullständig förtvivlan när jag, enligt mitt sätt att se på SD, förstår hur dom driver alla andra partier att ändra vad som är viktigt och för att få gillande av SD.
Har partierna i allmänhet glömt av ekonomi, skolan, sjukvården och pensionärer, infrastuktur mm helt. Finns det bara invandrarfrågor att tala om? Finns det inget viktigare än det.

Min uppfattning, hur ointressant den är för gemene man, är att alla partier i Sverige har tappat greppet totalt. Alla skyller på varandra och uppträder barnsligt och det verkar mer vara en ankdamm än en riksdag.

Det borde ju vem som helst fatta att det kommer mer skit än vanligt när vi har en statsminister som inte får vara en statsminister och allt han säger eller föreslår skall sägas emot,förhalas eller utebli helt. Alliansen har utsett sig till frälsare bara dom tar hem valsegern till våren. Likaså SD.

Jag tycker inte att allt är bra med den rödgröna varianten men låt dom för hela friden få arbeta enligt sina tankar och ideér. När alliansen ev. tar över till våren kommer dom aldrig att låta sig påverkas av vad varken Mp eller S säger. Då kör dom sitt race. Enligt dem är ju deras politik den enda som är bra för Sverige.
Allt det här har till följd att jag känner mig otrygg och rädd, känner att jag inte vill vara i Sverige längre även om jag är svensk och med alla rätt att vara här (enligt SD).
Vad skall hända med mig och alla andra som inte har en ekonomi som ger mig alla möjligheter att ha ett tryggt boende, pension som skall räcka och ett åldrande som är bra.
Oavsett vem som bestämmer i Sverige så verkar det ju kört för alla över 75 och som inte mår så bra av olika anledningar för det finns ju ingen plan som säger att det skall bli bättre för pensionärer eller åldringvården/boende.

Det är som om dessa detaljer i verkligheten är utsuddade.

I går fanns det ett reportage på TV, nyheterna i någon av kanalerna, som berättade att det finns äldre människor som måste stanna kvar på sjukhuset efter att dom är färdigbehandlade endast för att de inte kan få omsorg någon annan stans. Ingen kan hjälpa dom och hem kan de inte åka för de klarar sig inte själva.
Konsekvensen av alla nedlagda vårdplatser och boende börjar bli tydlig och effekten blir tydligen inställda operationer och platsbrist på sjukhusen för andra människor som behöver vård. 
Även om det nu inte är så illa överallt så hann jag bli otroligt påverkad av detta. Vi som lever här blir ju bara äldre och äldre, det är ju inte tvärtom. Men kommer det att finnas ett utrymme någonstans för alla gamla människor eller blir det ett hopp vid ättestupan som final på åldrandet?

Sen kan jag inte förstå SD, bortsett från deras olika politiska utspel, hur kan dom forsätta att göra uttalande som gör folk förtvivlade. Det verkar endast vara riktat till alla dessa som väljer att vara arga medborgare, negativa, hatiska och de som älskar oreda och konflikter.
Vad är det som får dom att tro att det skall bli bra för dom om SD får mer makt? Vill dessa människor ha kontroll på allt, döma ut människor, ha ett samhälle med stora skillnader mellan oss som finns här, försämringar inom kultur eller snarare ingen kultur mer än folkdräkter och hembygdsgårdar, register på människor som kommer hit, speciella fängelser för invandrare mm. Hur kan ett uttalande från en ledande SD politiker ens få utrymme när han säger att vanligt folk inte vill gå på opera. Det är verkligen att se ner på folk. Skulle SD få makt så kommer Sverige bli ett u-land när det gäller det mesta. 

Det finns massor med märkliga och skrämmande saker som kommer ur munnarna på dessa personer. Tro för all del inte att det är på skoj, det är precis det här som hör ihop med SD.

Jag vill inte leva i ett land som sätter begränsningar på allting. Jag vill ha förbättringar för de som är gamla, jag vill ha ett socialt system som tar hand om människor, jag vill att skolfrågorna skall få ta plats, jag vill ha en vård för alla sjuka mm

Nä, nu får jag sluta, jag blir så himla upprörd.

Insåg idag att jag känner mig förbannad över att det är så jäkla mörkt ute.

Ja, jag vet att det går över men det är åtminstone 1 månad kvar innan man kan skönja skillnaden.

Att folk deppar ihop just nu är faktiskt inte ett dugg konstigt.

Dessutom drabbas många av julstress med ångest som ett ok runt halsen.

Fikade idag med en god vän som känner sig drabbad av jultrycket även om hon tycker att det är roligt med

all mat och har ett supermysigt hem med tomtar och gran, precis som det skall vara.

Minns att hon sa samma förra julen. 

Själv tycker jag att det skall bli gott att ha mina barn här hemma under juldagarna.

Får jag bestämma blir det ingen gran men jag misstänker att jag blir nedrustad av Lisa.

Gran skall det vara och det blir det nog också.

Det blir ju en del förändringar i år. Juldagslunchen är flyttad till annan plats och mormor och morfar har

förändrade livsvillkor som det ser ut just nu. Inte lätt när åldern tar ut sin rätt och man är både gammal och sjuk.

Får se om mamma låter mig fixa skinkan och grönkålen eller om hon tar tag i det i alla fall. Orken är inte där längre men envisheten lyser som en röd mule!

Själv skall jag sy färdigt mina julplädar i morgon och arrangera mina julblommor samt plocka fram en tomte eller två. Antagligen får jag mer jullust när Lisa kommer på söndag.

Vi skall göra lite julgodis och laga mat ihop var det tänkt.

Ikväll har jag eldat i kaminen och myst i fåtöljen med Picnic (griffon) på ryggstödet, katten Majsan hängande över höger arm och Akka i hundkorgen vid mina fötter.

Inte fel med såna kompisar.

Ha det och go´natt

I går väntade jag på vindar, regn och snö i mängder.

Förberedde mig på en mörk kväll med tänd oljelampa och ljus.

Eldade för säkerhets skull i kaminen hela dagen.

Inget hände här mer än att det kom lite snö som nu nästan har regnat bort.

Idag skymtar jag solen och det blåser lite så träden rör sig något.

Lite snopen känner jag mig allt!

Den enda fördelen med alla varningar för stormigt väder var egentligen att jag fick plockat undan

i trädgården och räddat mina stolar och ett bord från att ev. blåsa iväg.

Nu är det riktigt presentabelt runt huset.

Jag är ju egentligen tacksam för att inget hände vädermässigt eftersom jag ofta blir utan el här i skogen.

Det blir så väldigt mörkt och allt blir besvärligt tycker jag. Det finns ju inte så mycket att göra när jag bara har oljelampa och tända ljus.

Idag känns det ganska bra och jag kan släppa ut mina hönor en stund samt gå en längre runda med hundarna.

Inte fel alls.

Kanske skall jag passa på att pynta till det på utsidan också. Har ingen direkt inspiration men det kanske jag får om jag bara sätter igång.

Först ock främst skall jag dock ta en tur till mina vänner en bit bort och få hjälp med att skriva ut ett dokument.

Min skrivare har gett upp precis som min dator. Har nu sonens gamla tröskverk och det kan jag säga är inte så kul alls, men den funkar.

Ha en fin dag mina vänner.

Håller på att glömma bort bloggen.

Förstår om vissa följare lagt ner min blogg.

Idag har jag pratat med min mamma.

Jag pratar ofta med henne men idag så reagerade jag väldigt på vad hon berättade.

Mamma är inte någon ungdom och hon lever tillsammans med sin man också är en äldre man.

Han har många krämpor och kämpar varje dag med svåra smärtor, mediciner och annat som inte är så kul.

Till råga på allt har han ett bensår, på hälen och det såret har blivit omlagt varannan dag sen i början på sommaren.

Det läker inte. Det vätskar sig, varar och blir bara större och större. Nu är det nekrotiskt också och han har väldigt ont.

Husläkaren kommer med jämna mellanrum. Han är en bra doktor.Distriktarna som kommer är också fantastiskt duktiga, men ingen rår på såret som nu luktar fruktansvärt illa. Hela lägenheten fylls med doften av såret. Det börjar bli dax för någon kunnig person att göra något åt det eller hur?

Doktorn fixar en remiss...3 veckor senare får mamma ett brev som säger att dom registrerat remissen.

I går var doktorn på besök igen. Såret är än värre.

Doktorn skickar en ny remiss om att det är akut läge.

Mamma ringer till någon enhet inom lasarettet som har koll på remisserna och frågar när dom tror att han kan få hjälp. Ja, inte före jul i alla fall blev svaret.

Innan doktorn gick så frågade mamma vad dom skulle göra om det blir värre med såret.

Åk inte till akuten, det avråder jag er ifrån. Det är bortkastad tid, ni blir bara trötta och dom kommer inte att göra något. Stanna här, sa doktorn och tillade, problemet är att få tag i en kirurg som vill arbeta med foten. Dom föredrar en axel som dom kan rätta till eller händer.

Vilken information mamma fick!
Nu handlar det tydligen om man ska ha en rolig kroppsdel som är sjuk för att du skall få hjälp.

Ju längre tiden går desto större anledning får ju en ev. kirurg, med intresse för fötter, att kapa hela foten för såret är inte behandlingsbart. Hur sjukt är inte detta.

Det måste väl för sjutton finnas kirurger som inte är specialiserade på roliga kroppsdelar också?