Om ni inte visste det så är det jag som är skyldig till alla fel som uppstått idag. I alla fall verkade min dotter tro att så är fallet.

Det är mitt fel att det kommit mer snö, att hon inte kunde ta moppen som var planerat, att mitt förslag att ha en vanlig cykel ett tag var kass, att hon hade en tid att passa och klockan var mycket osv.

Hur enkelt är det att vara en vanlig mamma då egentligen? Där sitter hon som en surgurka bredvid mig i bilen och säger absolut ingenting. Och så, som om solen tittat fram så är allt över och hon är sitt vanliga soliga jag.

Själv häpnar jag över förvandlingen varje gång och försöker hänga med i svängarna för visst vet hon att det inte är mitt fel att det snöat i natt och att det egentligen är bra med cykel om inget annat finns osv

Vi skiljdes som vänner, som vi brukar.

När jag åkte hem och satsade för fullt i backen från stora vägen ,så höll jag återigen på att köra över grannens hund. Det vill inte mycket till förrän han är platt som en pannkaka. I synnerhet som det inte är läge att stanna i backen just nu. Förra gången hade vi stora problem med att få upp Lilla Blå för backen och jag vill inte göra om det.

Synd bara på en supergo hund om det nu händer igen. Han gör ju sitt jobb bara - vaktar gården för objudna gäster även om man bara passerar. Dessutom med glada svansviftningar och en kropp som talar om att man gärna får stanna och prata med honom.

Nä, nu försvinner solen och det kommer lite moln, blir nog lite kallare i natt igen. Irrrrrk, säger jag, det får bli en kväll med eldning och en bra film eller så. Kanske jag skulle plugga lite också. Det behövs!

Tulpaner till alla......