Jag har en mindre lyckad dag idag och hoppas på att ett under skall ske. Nu handlar det ju egentligen vad jag väljer att se som under har jag förstått och med min negativa inställning till det mesta idag så lär inte jag se att det sker några under alls. Isbackar och kyla får mig att tappa greppet fullständigt. Svallisen som ligger i backen växer för varje timma och snart får jag börja promenera från grannens gård igen. Det känns som att det är en evighet till våren och fågelsången.

Skulle vilja få något roligt att tänka på eller se fram emot men.......det verkar kört idag.

Får väl se vad som händer fram på em. Då kanske hjärnstagnationen lossat och jag ser saker på ett annat sätt.

Tills dess önskar jag alla en bra dag!

Himmel vad jag blev upprörd idag igen! På förstasidan i dagens tidning står det en jätteartikel om hur mycket som skall sparas inom skolan. Lärarantalet minskar, färre skolböcker, dagisgrupper stängs, svaga barn drabbas, sämre skolmat......inne i tidningen kan man läsa en kommentar från en luttrad skolledare som säger följande: Vi sparar på personal, det är det enda vi har kvar att spara på. Jamen så bra då, snart slipper barnen att gå till skolan för det finns ingen där! Längre ner i artikeln kan man också läsa att det blir fler barn per vuxen men barn och föräldrar ska inte märka det för mycket, fast personalen upplever en större arbetsbelastning. Just på denna skolan har ändå inte personalen flytt fältet framgår det, för dom trivs ju så bra även fast arbetet är tungt.

Nu kan det ju vara så att det är en härlig arbetsplats och det är ju ett plus, men, har du en lärartjänst idag så håller du dig fast med näbbar och klor för det finns ju inga andra tjänster att söka sig till. Jag kan inte begripa hur i hela friden det kan få vara såhär inom skolan. Hur skall målen som skolan skall uppfylla bli uppfyllda när det är färre vuxna och målen är högt ställda?

Hur kan någon människa med huvudet rätt vilja jobba med sånt här som har med indragningar i vår framtid att göra? Det är en gåta som jag inte ens kan föreställa mig ett svar på.

Det blir ju aldrig bättre, alla kommuner skall ju varje läsår spara lite till å lite till. Jamen de åren då det går bra för lilla Sverige då? Sparas det då för sämre tider efterson sparandet och nedskärningarna pågår hela tiden? Jag fattar bara inte hur det här hänger ihop.

Eller är det så enkelt, att det här med barn i grupp, klasser och att mål kan uppfyllas ändå, bara man ser skolan som ett företag och inte som en obligatorisk del i allas våra liv. Nu är det längesen som skolan övergick till att vara den egna kommunens angelägenhet. Jag vet att jag, när man började prata om lönsamhet och att driften av skolan kan jämföras med att driva företag kom på tal, blev helt ställd. Hur tänker dom nu undrade jag och var dum nog att fråga initierade personer.....ingen har ännu svarat så att jag förstår, men å andra sidan är jag ju bara en gammal tant som inte tänker så kreativt längre. Fast, å andra sidan igen, så gjorde jag nog det då, på den tiden.

Det borde bli ett jäkla hallå i hela landet över skolans tillkortakommande.

Tyvärr trollas det bort av att någon minister håller igång med att prata om alla nya saker som skolan skall genomföra, allt för att hålla massan på plats. Det är åtminstone vad jag tror. Särskilt idag!

Jag frågade på AF häromdagen var alla arbetslösa lärare tar vägen. Väldigt många söker förskoletjänster fick jag till svar. Men hallå, hur kan en lärare på låg och mellan tycka att det är ok. Jag hör till dom som tycker att förskollärare har särskild kunskap för yngre barn, jag har kunskap för äldre barn, jag menar att vi har olika utbildningar. Då säger någon intelligent person att barn är barn, det spelar ingen roll vilken utbildning du har. Svaret från mig blir då att landet Sverige har valt att ha ett utbud av olika utbildningar för barn och därmed säkerställa någon form av kvalitet och expertis. Det innebär ju också att man väljer utbildning som stämmer med vad man vill arbeta med.

Snacka om att bli alldeles sne mellan öronen. Jag går här och morrar för mig själv på grund av detta!

Nä, nu får jag ta en kopp kaffe och göra något helt annat annars blir jag helt förstörd. Skall hämta dottern om en sväng och det skall bli skoj.

tar nog en tur förbi stallet också och ger kusarna lite mer hö.

vi hörs

Alltså, min backe är alldeles hopplös med all is och inte blev det bättre trots regnet och det milda  vädret. Jag får nog inhandla salt och grus om jag skall överleva den här vinterperioden. Jag vill ha vår och sommar fort, men å andra sidan vill jag ju inte att naturen skall bete sig fel, så jag får väl vänta snällt på att våren infinner sig när den skall.

Idag har jag vikarierat på skolan som jag arbetade på i höstas. Vad konstigt det kändes att komma dit och inte höra dit längre. Ingen höjdare precis. Eleverna var som vanligt som tur var. Kul att träffa sin gamla klass ett par timmar. En del blev väldigt glada över att jag var där och det kändes toppen. Tyvärr finns det nästan ingen tid att sitta med kollegerna och prata som på andra skolor. Det är sånt tempo att det inte finns kaffe att dricka ens. Ingen hinner sätta på det fast flera vill ha en kopp mellan varven. Inte så bra egentligen, jag menar inte kaffet utan att det inte finns tid till samtal mellan de som arbetar på skolan.

Skall smyga mig in på ams sida och kolla om det finns någon tjänst skräddarsydd för mig. Hahaha, vilken positiv syn jag har på detta ändå.

I går kväll när jag snubblade in på en fantastiskt mysig sida om kalkoner och fick läst bloggen på hemsidan blev jag så himla glad. Under varje inlägg hade författaren lagt till en rad från tokskrivna sjukjournaler. Jag fick mig ett gott skratt och gick in på www.skrattnet.com för att läsa fler av dessa idiotiska journalkalkoner. Man börjar ju undra hur galet det kan bli.

Ex. mat får han från sonen som ligger infryst......patienten har protesen upp och ner...... den ena värre än den andra. Tyvärr är min humor inte som den skall alltid utan jag skrattar helt hysteriskt åt dessa tokerierna. Gå in på sidan och läs, det förgyller en trist dag kan jag säga!

Å sen var det ju det där med valpen. Skall jag eller skall jag inte?

Det här är inte lätt precis. Jag tar mig en macka eller två och en kopp te så blir det nog lättare att bestämma hur jag skall göra.

I morgon är det fredag säger dom och då tänker jag hämta min dotter vid tåget och sen förhoppningsvis ha en mysig stund med henne.

kram till alla

Ojojoj, kanske blir jag med valp i alla fall, jag har redan döpt henne till Mixtra. Men hur skall jag tackla det? Hur det än är så kräver en valp tid och mycket omsorg. Den kan inte lämnas ensam mer än kortare stunder om ens det i början. Den stora hunden skall också vara överens om att det skall komma en lite pytt i huset. Det är mycket att tänka på skall jag säga. Nu har jag ju inget jobb precis, men när jag väl får det så blir det ju genast svårare. Nog för att jag tänker dra igång min egen verksamhet igen, i alla fall är det planerat så i mitt hjärnkontor. Då har hundarna en given plats och kan vara med för det mesta. Hmmmm, mycket att tänka på.

Samtidigt skulle det vara väldigt kul med en familjemedlem till och förhoppningsvis en kompis till rottisen. Nu blev det lite kaos i kontoret måste jag säga.

Jag är ju inte helt utan kunskap om hundar eftersom jag fött upp och hållt på med både det ena och andra under åren. Men nu var det längesen jag hade mer än en hund. Dessutom en valp. Slutade med uppföderiet 2003. Då hade jag fått nog av utställningar och annat tjafs som ingår i hundverksamhet.

Men..... äsch jag får nog ställa mig vid diskbaljan och fundera en stund. Det är nog det bästa tror jag.

I övrigt har dagen varit utmärkt. Mina hästar mådde bra och var så himla sociala just idag. Daisy hade tydligen levt bus vid utsläppet i morse. Hon ville inte vara i den nya hagen utan tyckte att hon kunde hitta på något eget trix i stället. Hon har varit full i bus dom sista dagarna när jag tänker efter. I stallet var hon i alla fall samarbetsvillig och mysig. Jag var nöjd när jag åkte därifrån. Lisen ser ut som en nallebjörn i pälsen. Om en tid, när fällningen kommer igång är det ganska jobbigt för både henne och mig. Jag tycker att det är hår överallt och hon påverkas ju också på sitt hästsätt. Men när sommaren kommer är hon jättefin med ganska kort hårrem och söta prickar på hela kroppen. Jag längtar till sol och värme för första gången i hela mitt liv. Är egentligen en människa som alltid tagit årstiderna med ro men det gör jag inte längre. Jag tycker inte om allt mörker och jag gillar inte minusgrader överhuvudtaget. I kväll sitter jag och väntar på minus igen, för jag vet att det skall bli det och då vet jag också att det blir kallt omkring mig inne i huset. Inte kul alls eftersom min ved inte kommit än. Jag blev ju lovad ved, men han sa inte vilket århundrade det skulle köras hit.

Nä, diskbaljan var det!

Vi hörs när vi hörs.....

Det är lika bra att se sanningen i vitögat! Jag är utan arbete och det verkar som att det kommer att vara så en tid. Det står jag inte ut med så länge kan jag säga, så jag får väl vara kreativ i mina tankar och hitta en utväg.

Just nu försöker, jag förutom leta intressanta och givande jobb, se om jag kan isolera ett vindsutrymme för övernattande gäster och om jag skall tapetsera sovrummet eller göra någon annan stimulerande förändring. Jag har också klurat på vad jag har lust att lära mig mer om, förutom homeopati och akupunktur, det blev att gjuta i cement. En ständigt återkommande dröm jag har. Funderar också på att plocka fram symaskinen. Jag var en hejare på att sy i lappteknik förr. Inte sjutton har väl det försvunnit helt hoppas jag. Kanske skulle jag dra igång med det och bli storsäljare inom hemtextil! Eller så kan jag ju måla igen. Har ju några namnskyltar till stall att fixa. Himmel vad det finns mycket att pyssla med men inget som ger mig bröd för dagen direkt. Här sitter jag istället och kollar in bloggar med roliga inredningsdetaljer och funderar på hur alla andra kan vara sådär händiga och ha tid med allting. Dessutom är dom roliga, finurliga och kloka dessa personer på bloggarna.

Jag inser att jag sitter här och är avundsjuk på andra rätt av. Det får jag genast sluta med.

Jag tror att jag skall berätta om min stora sorg över isbacken som jag ständigt brottas med. Trodde faktiskt att det hade regnat bort tills idag, men så var inte fallet med denna backe. Det är väldigt mycket is kvar. Men, eftersom jag är en modig kvinna så kör jag där ändå.

Har dessutom hunnit med att göra något nödvändigt och samtidigt jobbigt. Nämligen tittat på bilar. Nödvändigt för att jag kommer inte att kunna laga Lilla Blå en gång till - det blir för dyrt och jobbigt för jag gillar faktiskt Lilla Blå.

Jag måste ha en annan bil så att jag kan ta mig till ev. jobb utan att oroa mig för att den inte skall starta eller för att jag inte skall kunna ta mig till stora vägen på morgonen. Dessutom skall den kunna dra en transport när så behövs. Jag vet vad jag vill ha men dom kostar så himla mycket pengar tyvärr och just nu har jag ju inga såna precis. Men skam den som ger sig. Jag gör upp en plan och sen önskar jag mig detta allt vad jag kan. En annan har ju varit med förr. Ett exempel är ju att jag äntligen bor så som jag önskat i mina drömmar, glömde bara att vara exakt när det gäller vissa villkor, som att jag skall äga stället själv och att det skall finnas solpanel på taket.

Vi hörs

Idag tänker jag på vår nya släktmedlem som skall döpas i slutet på januari.

Tänk vad han har mycket framför sig och tänk vad mycket han inte vet. Själv vet jag alldeles för mycket om sånt som inte är så bra. Arbetsförmedlingen till exempel. Min handläggare är kanon, men han kan inte hjälpa mig med arbete. Han är helt förtvivlad över situationen just nu.

I morgon skall han å några andra AFare ta hand om varslade människor från orter här i kring. Han tyckte att det kändes tungt. Ett sympatiskt drag, men tyvärr inte användbart när det gäller att hjälpa folk till arbete.

Jag tycker att jag haft tur när det gäller handläggare och vill inte byta bort honom. Han lyssnar och han försöker ordna så att det händer positiva saker. Han är alltid trevlig och tar sig tid. Det är min upplevelse i alla fall.

177 lärartjänster i hela Sverige idag! Det blir färre och färre! Stackars alla elever och stackars de lärare som är kvar och skall dra lasset. Finns det ingen som tänker i det här landet?

En bekant till mig som är rektor skall spara 1,4 mille under detta året.

Hur då undrar hon förstås det gör jag med. Lycka till med det får jag väl ändå säga. Inga skrivböcker och inga pennor! Kopiering uteslutet, inga nya böcker till eleverna alls, stäng biblioteken, extra lärare - glöm det! Å ändå har elever med särskilda behov rättigheter! Hur tänker dom då? Större klasser är det lösningen? Äsch, jag behöver ju inte oroa mig det är ju ett sviktande elevunderlag just nu.

I regnet som strömmat ner hela eftermiddagen har jag ändå känt mig förnöjd. Isen i backen försvinner sakta men säkert, hurra! Idag chansade jag vilt och körde ner bilen. Det känns ändå bäst när den står här utanför huset.Det funkade alltså, så jag hoppas att det funkar i morgon med när jag skall upp för backen.

Hästarna simmade i hagen, sa kompisen, när hon ringde mig för att meddela att alla hästar var under tak och mumsade hö. Min förtjusande Lisen hade förstås rullat sig i spånet så hon såg inte klok ut. Det var inte så lätt att få bort heller. Det hade kletat fast sig rejält i den blöta pälsen. Jag kunde till slut lägga på ett flistäcke så hon torkar upp under kvällen.

Undrar lite över hur det blir i morgon, hoppas att det regnar lite till. Mitt mål är att all is skall försvinna, sen skall det vara ett par dagar med torkväder tycker jag. Det kommer ju lite kyla i slutet på veckan igen sägs det. Inget jag vill lyssna på precis.

Nä, nu skall jag mumsa i mig av min mammas goda pannbiffar som hon lagat och fryst in åt min dotter men som jag nu tänker äta upp.

Ha det till en annan dag - imorgon kanske

Hemma igen efter tre dagar i TCM världen. Tufft att tänka om, men det är så kul. Varje gång tänker jag att det här lär jag mig aldrig men si, den där hjärnan jag har fylls på sakta men säkert. Vi sätter inga nålar än och det gör mig lite orolig hur det skall gå till, men, klarar andra det så gör jag det också. Det är lite lurigt att gå på kurs med en massa unga människor, det ser ut som att dom lär sig så fort och dom blir snabbt duktiga. Då är det lätt att tappa modet tycker jag.Kanske den där långa sjukskrivningen jag gick igenom tog bort allt eventuellt självförtroende jag haft och suddade ut konturerna på det också. Det är rätt jobbigt att hitta tillbaka.

När jag skulle hem drabbades jag av ishala vägar och grannar som stod med bilar i diket och funderade på hur de skulle komma hem. Glad över att ha nått så långt som en km hemifrån satsade jag allt och tog mig både upp och ner för våra backar. Dagen därpå insåg jag att det var trolleri för det gick inte att stå på backen hemma och jag undrar om jag hade änglavakt vid min hemresa. Den lördagen tillbringade jag i sängen med en bra bok och en värmande hund vid min sida. Backen jag skall upp för från mitt håll låter sig inte hanteras så bra, men envis som en röd iller så sandade jag och sen satsade jag i rena frustrationen och jag blev så snopen över att jag kom upp. Grannen undrade hur i hela friden det gick till, det skall inte gå sa han när han studerat backen och svallisen en stund. Bra med små blå bilar tydligen.

Det var nog en ängel som tog mig upp för den backen tror jag.

Idag åkte jag som vanligt över skogen till byn. Dit var inga problem, sen kom det regn och det tog en timma hem plus en dikesglidning. Det tar annars ca 15 minuter. Vägen upp till grannen funkade däremot ganska bra och sen när jag skulle parkera hos grannen för en 500 m promenad i mörkret så ville inte ljuset på bilen slå av. Denna underbara Skoda och fuktigt väder!

Jag fick jaga liv i min snälla granne och be om assistans när det gällde att ta bort  en av batteripolerna. Mina verktyg var inte i bilen. Skall ju iväg till hästarna i morgon fm igen. Vill gärna att bilen startar såklart. Nä, nu är jag trött på all denna is som finns på marken. Nu vill jag att den skall försvinna, gissar på att jag inte är ensam om det precis.

Nu skall det bli en dusch och en film. Tallyhoooo

Blixthalka, frosthalka, ishalka mm idag har jag varit utsatt för allt det där plus snö och regn. Lilla Blå drar fram som ett litet tåg upp och ner för backar med en halvt vettskrämd förare. Jag inser att jag ser dåligt och har tappat självförtroendet att köra i snö och när det är halt. Tycker att alla andra kör väldigt fort. Planerar hela tiden vad jag skall göra om jag inte kommer upp för första backen hemma eller ner för backe nr två som just nu består av svallande is. Lika spännande varje dag måste jag säga. Startar inte bilen i morgon eller att det är så halt så att jag inte kan köra alls då jag skall på min kurs, lär jag inte komma dit den här gången heller. Man kan inte be vem som helst att köra hit ut precis för att få hjälp. Lite tokig väg för vanliga bilister. Men inte har jag en endaste tanke på att flytta, tro inte det. Här är hemma hur man än ser på det.

Lyckligtvis hann dotter och häst komma iväg till skolan redan på förmiddagen innan vädret fick fnatt. Det är jag nöjd med. Talade med henne för en stund sedan och det visade sig att hon inte hade tid med mig för tjejerna hade mysigt och jag var bara störande. Sånt är faktiskt lugnande i min värld. Det kunde varit så att hon satt där för sig själv och mådde pyton men inte hon inte. Det får man ju vara glad över.

Nu skall jag packa för min utflykt och ta bort nyårsaftons nagellack som jag tycker ser illa ut. Man kan inte ha nagellack och hålla på med hästar om man inte har vantar på sig i stallet och det har jag sällan. Såklart jag fryser om mina händer mellan varven men jag har inte vantar ändå. Det är inte bekvämt. Jag kan inte ha det när jag rider heller av någon anledning.

Ridning ja, jag vill ju så gärna komma igång med detta igen men mina ben vill inte samarbeta längre. Jag dras med den där ischiasen hela tiden och den gör att jag håller på att bli helt sned i kroppen och det gör fruktansvärt ont när jag sitter upp i sadeln. Hur skall jag göra? Någon som vet? Nu har det varit såhär sen i våras och det är skittråkigt!

nagellacksborttagning var det ju jag skulle engagera mig i.....bäst att göra det då.

Vi hörs