En uppmärksam läsare skickade en kommentar till mig igår och var lite frustrerad över att jag inte sagt vad jag fått för jobb. Eftersom hon är en kär vän till mig så skall jag hålla henne på sträckbänken ett tag till.Hihihi, det känns såååå härligt att ha en hemlighet.

Men, är det inte konstigt ändå, när livet ser ut som en enda stor fallgrop och arbetslösheten håller på att breda ut sig i ens liv, så kan det understundom ske saker som gör att livet kan verka riktigt bra. Jag chansade på att ringa på ett jobb i måndags, samtidigt har jag förstås sökt några andra jobb som jag känner mig mer hemma på. I torsdags var jag på intervju, igår kväll - torsdag det också - ringer dom och säger att jag är välkommen redan nästa onsdag. Toppen tyckte jag, idag ringer dom från ett annat jobb jag sökt och vill att jag skall komma idag redan för de måste tillsätta den tjänsten väldigt fort. Visserligen fick jag inte veta om jag får den förrän på måndag eller tisdag men ändå, jag hade ju inget häromdagen och livet var färdigt att bli en katastrof.

Jag vet bara inte om jag vill ha det jag intervjuades för idag. Känner mig lite splittrad i denna fråga.

Tur att det är lördag i morgon så att jag inte behöver fatta några beslut som har med mitt eventuella arbetsliv att göra just nu.

I morgon skall jag på dop kl. 17.00 Dopgåvan blir en märklig sak som jag inte skulle tänkt på om jag inte blivit uppringd och tipsad, nämligen en nappburk. Kan undra hur alla dessa barn som inte har haft en specialdesignad nappburk har överlevt?

kram på er alla