Jaha så var den här dagen över. Snabbt som bara den. Jag tycker inte att jag hinner vakna förrän det är dags att krypa till kojs igen.

Kollade in vädret innan jag åkte iväg idag och det är så märkligt för det skulle inte snöa och inte regna under dagen och ändå har det regnat en del och nu när mörkret föll så snöade det lovikavantar. Det blev ganska halt väldigt fort skall jag säga. Jag kom både upp för backen och ner för den med en himla fart. Vingligt, men jag fixade det. Får se om det funkar i morgon också.

Satt precis och tittade på blocket. Hundar förstås. Alltså, jag kan inte fatta att det finns så mycket blandrasvalpar överallt och att dom kostar i stort sett lika mycket som en renrasig hund. I synnerhet dom där små pluttarna.

Hur söta som helst!

Jag häpnar över detta eftersom jag inte förstår varför man korsar raser hej vilt hur  som helst. Kanske är jag rigid i mitt tänk men det kan ju bero på att jag själv fött upp renrasiga hundar och slet med både utställningar och problemet att hitta hanhund som passade med tiken och framförallt ville man ju ha friska hundar i avel. Vad gör alla dessa uppfödare med blandisaravkommor som får problem med ex pra, höfter, patella mm?

Finns dom där när köparna får problem? Raser som skall kollas för ögonstatus och annat ex. hd, blir det gjort ordentligt även när man parar med annan ras eller är det så att man inte får dom här problemen med blandisar? Var jag dum nu? Det sägs ju ofta att blandraser är friskare. Jag vet inte om det stämmer och jag har allt lite svårt att tro att det är så. Det som mest gnager i mig är ju alla dessa korsningar med de tyngre raserna och med de tuffare. Det är nog inte alltid så himla bra för det mentala hälsoläget alla gånger. Visserligare är det billigare att skaffa sig en blandis med någon fräck kombination än en renrasig men många gånger verkar inte dom köpen så genomtänkta eftersom man hittar många omplaceringar bland dessa.

Det finns såklart renrasiga hundar med mindre bra mentalitet också. Det finns uppfödare som inte är seriösa alls men som har renrasiga hundar.

Jag inser också att det faktiskt händer "olyckor" mellan hanar och tikar där det är olyckan som är framme, men det är inte så himla vanligt tror jag. Själv fick jag fullständigt spader när min ena löptik drog iväg med en mycket vacker svart labradorhane som dök upp som gubben i lådan endera dagen. (Märkligt nog bodde vi även på den tiden långt ut i skogen utan grannar) Han bara var där helt plötsligt! Jag tror aldrig att jag sprungit så fort i hela mitt liv som när jag skulle fånga in dom här två parningsglada hundarna. Det gick över stock och sten och vi hamnade mitt ute på en åker tillslut. Jag fick tag i min tik och fick med mig henne hem utan att något inträffade, men det kunde gått galet. Jag är tacksam över att det gick bra, även om jag var stentrött efter språngmarschen. Jag vet inte vad jag hade gjort om det hade blivit en parning. Förmodligen en p-spruta eftersom jag inte ville producera blandisar.

Sitter också och tänker på flera av mina goda vänner som är seriösa uppfödare på både små och stora raser och som tålmodigt väntar på att rätt valpköpare skall dyka upp. Valparna blir både 3, 4 och 5 månader innan rätt hem visar sig. Inte tjänar dom några fantasisummor precis. Det kostar ju att regga valpar, mat, vet.besök mm. Dessa uppfödare är trogna sina raser och vill ju producera goda nya hundar till goda valpköpare. Det krävs tålamod och stort intresse och en extra hög med pengar för att lyckas med detta.

Nä, nu skall jag överväga om jag skall ha en dvärgpinchervalp eller inte. Jag har försökt skjuta det ifrån mig men inte lyckats än.

Visst är Mixtra ett bra namn på en pincher eller......