Idag har jag fyllt magen med kladdkaka och grädde! Gott var det, kan jag säga. Av en kompis fick jag en urmysig halvlång vår jack helt i min stil, det blev jag väldigt glad för. Jag byter den mot en fuskpäls som är mörkblå med huva. Den är så himla stor så jag ser ut som en jätte när jag har den. Fuskpäls är ok tycker jag, så lite trist känns det allt när jag nu ger bort den. Å andra sidan skall jag inte vara med om mer vinter den här säsongen har jag bestämt. Förmodligen är det bara ett önske tänkande vädret gör ju inte som jag vill precis.

Mer bra saker idag är att det är 3 grader varmt och fågelkvitter i buskarna. Det enda som inte är kul är isen som fortfarande hindrar mig att ta mig ända hem. Jag har saltat och sandat för i em skall jag ta Lilla Blå ner för backen! Håll tummarna för oss!

I går var jag ju på dop. Vilken fin tillställning det var. Prästen var en riktigt skön person och uppträdde lite utanför de vanliga "dopramarna". Släkt från båda sidor kom dit och efter själva dopcerermonin åt vi väldigt god plockmat och drack kaffe med tårta. Föremålet för denna lördagseftermiddag uppförde sig som han inte gjorde annat än vara på dop. Inte ett pip på "fel" ställe. Han är en sån goding och jag önskar honom all lycka i livet.

Jag tyckte det var väldigt mysigt att träffa mina kusiner och deras barn och det blev en del babbel mellan oss som det brukar bli. Jag tror att jag har en bra familj. Ingen osämja och dravel. Det är alltid roligt att träffas och vi gör det ganska ofta. Inte så att vi springer på alla kalas precis men vi har annat gemensamt under året som går.

Min mamma och hennes bröder träffas en del och gör roliga saker ihop, det tycker jag är helt underbart. Dom är rädda om varandra. Förmodligen är det en av anledningarna till att det känns viktigt att vi träffas allihop ibland. Det är dom gamla som håller ihop oss och så har det nog alltid varit i vår släkt.

Nä, nu är det dags för hästarna innan det blir för mörkt ute. Visserligen är klockan bara lite efter tre men eftermiddagarna har en förmåga att springa iväg i snabb takt.

När jag var i affären idag kunde jag inte låta bli att köpa mig en liten vårblomma. Skall ordna med den när jag kommer hem tänkte jag. Sen blir det en god middag. Det kan jag behöva. Vet inte riktigt vad den skall bestå av än, men jag inbillar mig att jag skall göra potatis i ugnen i alla fall.

Ha det gott alla - snart kommer våren

Jaha, nu har jag kommit hem igen efter biltur till stallet. Extra trevligt att komma dit idag för en stallkompis hade gjort rent åt alla inklusive mig. Mycket trivsamt. Jag hade bara att väga upp mat och pyssla till det lite. I övrigt struntade jag i täcken som behöver ses över. Glömde det helt enkelt.

Tog en tur till hagen och hade kamera med mig. Får se om jag delar med mig av min älskade Lisen.

Hoppsan, det låter i vardagsrummet! Kan det vara Hector som försöker ta sig ut genom ett fönster. Det låter nämligen som en duns mot en ruta. Bäst att kolla läget!

Jag hittade ingen Hector så det var nog falskt alarm. Tur för mig, för jag oroar mig för  att han skall bli skadad.

Tog lite bilder som sagt, förutom på Lisen så blev det givetvis bild på min isbacke och en lite gladare bild i rött, ett stileben vid vägkanten. Lilla Blå hade det ganska joxigt med att hålla sig på vägen. Is och vatten precis hela vägen ner till stora vägen. Höll på att hamna i den ena grannens lada. Jag känner mig helnervös varje gång jag skall ner för dessa backar.

Nä, nu skall jag städa en stund. Dammsuga framför allt. Jag har tappat lusten för städning det sista, men å andra sidan är det ju bara jag och hunden som härjar i huset under veckorna så det blir ju inte så mycket att hålla reda på. Katterna sköter sitt, kanske lite kladd runt matskålar och hår i soffan. Då är jag och rottisen värre med att röja runt saker och dra in smuts.

Med dop i sikte.....ha det bäst resten av dagen!

Dagens utmaning blir att ta sig från huset till bilen och ner till stora vägen.

Det har regnat i natt och den snö som kom är borta, kvar är bara isen som ligger som ett skal på vägen. Det går knappt att gå, inte ens i mitten på vägen som egentligen är en gräsremsa. Allt är fruset med vatten på.

Det är ganska påfrestande faktiskt men å andra sidan funkar det konstigt nog i alla fall med att bo här inne i skogen. Viss planering krävs om man måste hem mellan bilturerna eftersom jag måste gå en bra bit från bilen när jag inte kan köra ända hem.

Hector the Bat verkar ha dragit sig tillbaka. Jag har inte sett honom sen vi krockade i köket. Lika bra det. Jag hoppas att "den" kan somna om ett par månader till. Googlade på fladdermöss för att få veta mer och lärde mig ett och annat. Bland annat så är fladdermöss fredade. Dom vill tydligen övernatta där det är frostfritt och där det finns fukt. Härinne är det visserligen frostfritt men jag vet inte hur det är med fukten. De är i alla fall faschinerande djur och jag vill nog lära mig lite mer om dom särskilt som dom tydligen vill bo här.

Nu skall jag iväg till hästarna. Skall ägna lite tid åt att samla in täcken som behöver tvättas och kolla över det som gått sönder.

Jag längtar  efter våren så att jag kan få hem Lisen och en kompis till henne. Ponnyn skall åka till en god vän jag har som har lovat att rida henne fram tills betet. Kanske kan hon gå med i hennes turridning på lättare turer, det  skulle hon gilla.

Nåväl, hela lördagen ligger framför mig och om jag inte skall behöva stressa innan jag åker på dop så får jag ge mig iväg nu. Hade en plan att dejta dammsugaren också så det gäller att fokusera på det som är planerat och inte på det jag helst vill göra, nämligen ligga på sängen och läsa.

Ha det bäst!

En uppmärksam läsare skickade en kommentar till mig igår och var lite frustrerad över att jag inte sagt vad jag fått för jobb. Eftersom hon är en kär vän till mig så skall jag hålla henne på sträckbänken ett tag till.Hihihi, det känns såååå härligt att ha en hemlighet.

Men, är det inte konstigt ändå, när livet ser ut som en enda stor fallgrop och arbetslösheten håller på att breda ut sig i ens liv, så kan det understundom ske saker som gör att livet kan verka riktigt bra. Jag chansade på att ringa på ett jobb i måndags, samtidigt har jag förstås sökt några andra jobb som jag känner mig mer hemma på. I torsdags var jag på intervju, igår kväll - torsdag det också - ringer dom och säger att jag är välkommen redan nästa onsdag. Toppen tyckte jag, idag ringer dom från ett annat jobb jag sökt och vill att jag skall komma idag redan för de måste tillsätta den tjänsten väldigt fort. Visserligen fick jag inte veta om jag får den förrän på måndag eller tisdag men ändå, jag hade ju inget häromdagen och livet var färdigt att bli en katastrof.

Jag vet bara inte om jag vill ha det jag intervjuades för idag. Känner mig lite splittrad i denna fråga.

Tur att det är lördag i morgon så att jag inte behöver fatta några beslut som har med mitt eventuella arbetsliv att göra just nu.

I morgon skall jag på dop kl. 17.00 Dopgåvan blir en märklig sak som jag inte skulle tänkt på om jag inte blivit uppringd och tipsad, nämligen en nappburk. Kan undra hur alla dessa barn som inte har haft en specialdesignad nappburk har överlevt?

kram på er alla

Jag undrar när the Bat skall visa sig igen. Han heter numera Hector the Bat och jag hoppas innerligt att han har hittat ett gömställe så att inte kattprinsessan får tag i honom. Hon är fenomenal på att jaga både det ena och andra.

Idag har det skett något härligt, jag har fått ett jobb och jag kommer förmodligen att jobba kvällar mellan halv fyra och tio. Perfekt för mig. Det kommer att bli en del helger också och förhoppningsvis nätter mellan varven. Helst vill jag ha natt. 10 nätter per månad och jag skulle jubla.

Ingen mera skola för min del som det ser ut just nu.Häpp

Det är till och med så lovande att jag kanske tar hem valpen nu. Min mamma, visserligen 80+, kan tänka sig att vara hundvakt. Rottisen blir ju ett problem för henne, men å andra sidan så får rottisen vara väl rastad och sen hämtar jag ju hundarna med en gång efter jobbet. Hellre det än ensamma hemma. Här hemma är hon ju oftast ute och grejar hela dagarna så hon är faktiskt lite lat när hon kommer in och svår att få ut på nattrunda. Hon verkar till och med förolämpad när jag vill att hon skall ut innan jag går och lägger mig.

Hästarna har verkligen ett bedrövligt underlag i hagarna och på vägen dit. Jag gillar inte detta väglaget och Daisy blir alldeles stel som en pinne när det är halt ute. Samtidigt vill man ju inte ha dom inne om det inte blir helt omöjligt för dom att gå och det är det inte än. Får väl se vad morgondagen har att erbjuda vädermässigt. Det står på löpsedlarna att det kommer snöoväder i västsverige redan i natt. Jaha, kanhända kommer jag att bli insnöad på riktigt.

Grannens vakthund som helst vill sitta i knä på besökande var tyvärr ute när jag kom uppvrålande för backen till deras gård. Han var liksom ivägen och jag var tvungen att stanna. Sen kan ju vem som helst räkna ut att jag inte kom en mm längre. Som tur var kom hndens människor och hjälpte mig och tillslut var jag upp på krönet. Det är så hysteriskt halt överallt här i området att jag beslöt mig för att gå ner till mitt hus. Så nu står bilen hos grannen och förhoppningsvis finns den kvar där när jag skall iväg i morgon.

Nä, nu blir det en dusch och sen hoppar jag i bingen!

Trallala jag har fått jobb!

Jo men visst är det så, jag har besök av batman och mina katter är på helspänn kan jag meddela.

I går natt kunde jag inte somna, jag valde att ligga och läsa istället och tänkte att jag snart skulle bli trött igen. Plötsligt flaxar det vilt omkring mig och innan jag fokuserat ordentligt så far det runt ett svart ""någonting" i mitt sovrumstak. Va, en fågel tänkte jag men så var det inte. Det var en fladdermus! Den for hit och dit, lite ryckigt som det ser ut när dom flaxar omkring. Jag for upp ur sängen och fattade inte riktigt vad som hände. Hunden tittade förundrat på flaxandet men reagerade inte nämvärt mer.

Jag var lite överraskad och tyckte inte att det kändes 100 bekvämt men i dörren till köket vände jag mig om och då var den borta. Himmel vad jag letade, i sängen, under sängen, i fönstret, bakom gardiner osv. Puts väck!Jaha, nu har jag sett i syne helt och hållet och är väl hur trött som helst tänkte jag och kröp ner i sängen igen. Hurra, jag somnade bums.

Idag har jag tänkt på fladdermusen flera gånger, men den har inte visat sig förrän alldeles för en stund sen då vi höll på att krocka med varandra här i köket. Den flög in i vardagsrummet och hängde sig upp och ner på en tavelram, precis när jag fått fram kameran så tog den en ny flygtur och nu är den borta - igen. Lara, kattprinsessan sitter i stram givakt på vår TV om den nu skulle kunna tänka sig att visa sig igen. Hon är väldigt frustrerad över att maten flyger och hon muttrar som katter gör när dom ser något dom vill ha men inte kan nå.

Mitt bekymmer är egentligen inte att det flyger omkring en fladdermus i huset. Jag oroar mig mer för att den blivit störd i sin vintervila och hur den skall klara sig till våren kommer. Dom är ju experter på att inte synas där dom klamrar sig fast vid trädstammar och på vindar. Vet man inte vad man skall titta efter så ser man dom inte alls. Hur fångar man då en fladdermus och är det så smart att släppa ut den, det är ju minus igen. En stor undran till har jag och det är hur i hela friden den har kommit in i huset och att jag inte sett den tidigare.

Någon som vet något eller kan ge mig ett tips om hur man fångar fladdermöss i januari!

Vi hörs...

Jaha så var den här dagen över. Snabbt som bara den. Jag tycker inte att jag hinner vakna förrän det är dags att krypa till kojs igen.

Kollade in vädret innan jag åkte iväg idag och det är så märkligt för det skulle inte snöa och inte regna under dagen och ändå har det regnat en del och nu när mörkret föll så snöade det lovikavantar. Det blev ganska halt väldigt fort skall jag säga. Jag kom både upp för backen och ner för den med en himla fart. Vingligt, men jag fixade det. Får se om det funkar i morgon också.

Satt precis och tittade på blocket. Hundar förstås. Alltså, jag kan inte fatta att det finns så mycket blandrasvalpar överallt och att dom kostar i stort sett lika mycket som en renrasig hund. I synnerhet dom där små pluttarna.

Hur söta som helst!

Jag häpnar över detta eftersom jag inte förstår varför man korsar raser hej vilt hur  som helst. Kanske är jag rigid i mitt tänk men det kan ju bero på att jag själv fött upp renrasiga hundar och slet med både utställningar och problemet att hitta hanhund som passade med tiken och framförallt ville man ju ha friska hundar i avel. Vad gör alla dessa uppfödare med blandisaravkommor som får problem med ex pra, höfter, patella mm?

Finns dom där när köparna får problem? Raser som skall kollas för ögonstatus och annat ex. hd, blir det gjort ordentligt även när man parar med annan ras eller är det så att man inte får dom här problemen med blandisar? Var jag dum nu? Det sägs ju ofta att blandraser är friskare. Jag vet inte om det stämmer och jag har allt lite svårt att tro att det är så. Det som mest gnager i mig är ju alla dessa korsningar med de tyngre raserna och med de tuffare. Det är nog inte alltid så himla bra för det mentala hälsoläget alla gånger. Visserligare är det billigare att skaffa sig en blandis med någon fräck kombination än en renrasig men många gånger verkar inte dom köpen så genomtänkta eftersom man hittar många omplaceringar bland dessa.

Det finns såklart renrasiga hundar med mindre bra mentalitet också. Det finns uppfödare som inte är seriösa alls men som har renrasiga hundar.

Jag inser också att det faktiskt händer "olyckor" mellan hanar och tikar där det är olyckan som är framme, men det är inte så himla vanligt tror jag. Själv fick jag fullständigt spader när min ena löptik drog iväg med en mycket vacker svart labradorhane som dök upp som gubben i lådan endera dagen. (Märkligt nog bodde vi även på den tiden långt ut i skogen utan grannar) Han bara var där helt plötsligt! Jag tror aldrig att jag sprungit så fort i hela mitt liv som när jag skulle fånga in dom här två parningsglada hundarna. Det gick över stock och sten och vi hamnade mitt ute på en åker tillslut. Jag fick tag i min tik och fick med mig henne hem utan att något inträffade, men det kunde gått galet. Jag är tacksam över att det gick bra, även om jag var stentrött efter språngmarschen. Jag vet inte vad jag hade gjort om det hade blivit en parning. Förmodligen en p-spruta eftersom jag inte ville producera blandisar.

Sitter också och tänker på flera av mina goda vänner som är seriösa uppfödare på både små och stora raser och som tålmodigt väntar på att rätt valpköpare skall dyka upp. Valparna blir både 3, 4 och 5 månader innan rätt hem visar sig. Inte tjänar dom några fantasisummor precis. Det kostar ju att regga valpar, mat, vet.besök mm. Dessa uppfödare är trogna sina raser och vill ju producera goda nya hundar till goda valpköpare. Det krävs tålamod och stort intresse och en extra hög med pengar för att lyckas med detta.

Nä, nu skall jag överväga om jag skall ha en dvärgpinchervalp eller inte. Jag har försökt skjuta det ifrån mig men inte lyckats än.

Visst är Mixtra ett bra namn på en pincher eller......

Idag ser det ljusare ut! Sist jag skrev var det en extremt dålig dag utan under. Idag har det åtminstone varit ett litet under....jag har valt att se det så i alla fall.

På förmiddagen åkte jag till min favoritskola för att prata med chefen. Ville försäkra mig om att dom kommer att ringa mig om dom har vick åt mig. Jo, det skulle dom. Hur det nu var när jag satt där och pratade så kom det fram att just den här chefen själv bara hade halvtid från och med denna terminen och att hon skulle täcka upp 50% vicktimmar. Hmmm, indragningar förstås!

Dessutom hade de redan två som varit vikarier hela hösten och nu i januari, dom går ju före mig förstås......fast det är jag som är utbildad, men det spelar ju ingen roll i det stora hela vad jag förstår. Med denna lilla tankeoperation inser jag att det inte finns vick till mig också om inte skolan drabbas av en epidemi av något slag.

Med tappad lust går jag in i fikarummet för att prata lite med gamla arbetskamrater och samtidigt ta en kopp kaffe. DÅ HÄNDER DET! (fast först begrep jag det inte)

En av vikarierna som jag känner sen många år stoppar en lapp i min ficka och säger med bestämd röst att jag omedelbart skall ringa det nummret som står på lappen. Det behövs folk där jämt, sa hon. Först fattade jag inte vad hon menade och sen sa hon att hon trodde att jag skulle trivas med det jobbet. Jag funderade hela vägen hem. Kanske skulle jag ringa ändå, man kan ju alltid anmäla sig som intresserad i alla fall. Kanske har dom kvällsjobb och helgjobb och till och med nattjobb åt mig och jag behöver inte arbeta som lärare längre. Det händer plötsligen saker i mitt hjärnkontor och jag började le åt hennes idé och vips har jag tagit mobilen och ringt. På tordag skall jag på en intervju! Trudelutt vad jag blev glad!

Det skulle vara lysande om jag kunde jobba lite kvällar och helger så jag kan lägga tid på att starta om min verksamhet igen. Jobbar jag natt så vet jag att det kommer att finnas viss tid att läsa och jag är ju egentligen nattuggla sen tidiga barnsben!!!!!! Jag jublade för mig själv och plötsligen känns allt sååååå mycket lättare. Isbackar är plötsligen ingenting att slåss mot!

kram till alla