I det här inlägget varnar jag för att inte slarva när man snörar sina stallskor.

På förmiddagen tog jag och dottern en tur till stallet. Pyssel med Lisen såklart och en ridtur i solen stod på dagens göra lista.

Lisa plockade in Lisen i stallet och jag tog skottkärran och grepen och gick ner till lösdriften för att mocka.

Solen värmde verkligen på sydsidan huset och jag blev faktiskt varm.

Kärran fylldes mer och mer och eftersom gödselhögen har blivit svår att fylla på efter vintern så skulle jag gå in med kärran och tömma den inifrån stallet. Bättre fallhöjd där.

Jag knatade runt hörnet och tog sats med kärran, som var ganska tung, uppför slänten till
stallet. Då inträffar det som helst inte skall hända en enda person. Skosnöret på min ena sko hakade fast i sko nr 2 och jag föll handlöst.

Kärran backade samtidigt föll jag framåt och bröstbenet fick ta smällen i kärrans kant, kanten mellan handtagen.

Samtidigt föll jag ner på knä i geggan och gissa var hela facet landade? 

Jodå, ny lotion eller snarare ny ansiktsmask och hårinpackning. 

Hur äckligt var inte det? Dessutom slog jag mig fruktansvärt mot kanten på kärran. Nu dör jag tänkte jag.

Åtminstone har jag nog spräckt ett revben eller två.

Det hade jag inte men jag har svårt att dra djupa andetag och hosta är inte så skönt heller.

Blåmärke tills i morgon - garanterat. Det blir till att stoppa i mig lite mer arnica innan jag somnar.

Lisa skrattade gott när jag berättade vad som hänt. Hon hade väldigt roligt åt händelsen och i synnerhet över hur jag såg ut i ansiktet och håret. Först trodde hon inte att jag talade sanning, sen skrattade hon ännu mer.

Hon fick hjälpa mig att göra mig ren. Jag såg inte klok ut :)

Ulrika fick sig också ett gott skratt när hon kom ut i stallet. Tur att man kan glädja sina medmänniskor.

Vill gärna skylla på min yrsel men just då var jag inte yr, det är nämligen värst när jag är stilla hur konstigt det än kan verka.

Vi kom iväg på hästarna. Ulrika promenerade med sin mysiga tax och Lisa red på Kiljan och jag på Björk. Solen sken fortfarande men det blåste ganska kallt. Det var en härlig tur!

Allt gick strålande tills jag skulle sitta av. 

Jag har ju ont fortfarande när jag rider och Björk är den perfekta hästen för mig att träna upp mig på. Hon är ju en islandshäst, inte så stor och lugn som en filbunke och mjuk att sitta på. Jag rider utan sadel endast med ridgjord och stigbyglar och en pläd. Passar mig superbra! Lyckades till och med tölta lite idag utan att svimma av smärta.

Tyvärr är min smidighet inte heller tränad på länge så jag måste liksom göra allt i olika steg. Mina muskler vill nämligen inte lyda mig som dom gjorde förr. Jag hinner tänka att jag skall slänga benet över hästens rygg men benet vill liksom inte jobba med musklerna och benet rör sig inte, definitivt inte med kraft i alla fall och det gör sååå ont. Alltså håller Ulrika hästen och jag får tid på mig att styra kroppen.

Vad händer då när jag glider ner,jo, jag fastnar i stigbygelns spänne med mina ridbyxort som säger ritsch, varpå Lisa och Ulrika tjoar något om att mina byxor sprack!

Herregud om det vore så väl. Spruckna saker kan man ju ofta laga men inte de här. Byxorna sprack inte, dom rämnade. Alla sömmar är hela, så och dragkedjan men dom har liksom gått av på mitten.

En linje från höger sidsöm rakt över byxan alldeles under dragkedjan och över till andra sidans sidsöm.

Hur konstigt är inte det?

Nu blir det till att fixa ett par nya ridbrallor på något sätt, ingår inte i hushållsekonomin just nu kan jag säga.

Det har alltså inte varit min dag idag men min medryttare och medpromenerare har fått sig två goda skratt!

Vad gör man inte för att glädja andra!

I morgon åker Lisa hem till Lund :( det har varit mys att ha henne hemma!