Bilkörningen i morse var inte så kul men jag kom fram.

Har haft en bra dag med många skratt.

Idag har också min hyresvärd varit här och lagt isolering på vinden över mitt sovrum.

Har haft en stark känsla av att eventuell värme från elementet försvinner ut någonstans.

Nu har det förhoppningsvis blivit åtgärdat.

Vi passade också på att elda i den lilla kaminen som finns i sovrummet.

Hade hört rykten om att den läckte grå rök men det gjorde den inte. 

Det är egentligen helt otroligt, i huset finns 4 kaminer av varierande slag.

En täljstenskamin i rummet, en vedspis i köket, en kamin i rummet i 

övervåningen och en i mitt sovrum.

I år har jag i alla fall inte frusit på samma sätt som tidigare år. Jag kan inte heller ha en ölgömma under sängen för det blir inga svala öl av det.

Det känns visserligen ganska kyligt när jag skall gå upp på morgonen och passerar övre hallen men sen är det varmt i

köket och rummen tack vare täljstenskaminen. På toan har jag golvvärme så det är lite lättare att komma i kläderna nu för tiden.

Dessutom får jag all ved jag behöver hemkört.....hurra!

Nu till våren, som för övrigt inte är långt borta, skall vi kapa veden häruppe och lägga in i vedförrådet inför nästa säsong. Känns helt ok!

Lilla torpet hade sin charm men där var det illkallt.

Har inte varit därnere sen snön kom. En enda bil har passerat sen det snöade första gången så torpet är lika ensamt som innan jag flyttade in i det. Det känns faktiskt lite vemodigt, sen får ni säga vad ni vill ni som varit gäst hos mig!

Jag har ju en hel del bråte kvar på tomten att hämta men det får bli när man kan köra dit ner igen.

Jag fattar knappt vad jag utsatt mig för när det gäller att ta sig fram i oländig terräng och besvärliga backar, oplogad väg, insnöad, smärre istider och vägar som är ofarbara. Den sista tiden i torpet bjöd ju dessutom på kullfallna träd och andra besvärligheter. Elavbrott under stormtiden före jul, har inte inträffat en enda gång på de åren jag bott där.

Tänk förra vintern när det var så jäkligt besvärligt med våt snö och is och bilen ställde sig på tvären i backen.

Det syns inte att bilen står i en ganska brant backe men det gör den. Samma kväll var jag på väg hem från

grannarna.....och halkar så illa att jag gled med full fart rätt in i min bil som stod ivägen för min framfart.

Det gjorde ont kan jag säga....aldrig mer såna äventyr, nu är jag för gammal. :)

Förra vintern var ju betydligt värre än denna vinter.

Framför allt var det jädrans kallt - länge.

Tänk när jag drog hem hö till hästarna i stora plaspåsar som gled bra på snön......hjälp av någon?

Tro inte det!!!!

Vissa dagar var mycket kalla men också mycket vackra!

Bilderna ovan är från december 2010

Den här är tagen i mitten på januari

och denna i början på februari..... 2011

Den 29 mars var snön nästan  helt borta! Jippie

Nu är klockan nästan midnatt, dax för bädden!

Vi hörs

Morgonpigg? Nej,då, har inte kojat än bara.

Var ju tvungen att se Bond innan bedtime.

Skall upp om några timmar igen, jobbar såklart.

Tog en extra korkad väg hem i går kväll.

Det har ju regnat hela dagen och hela kvällen. Enfaldigt nog trodde jag att grusvägen från Bollebygd mot Seglora var ok att köra vid det här laget. Det såg så ut i alla fall och jag körde upp på den vägen korkat nog för det visade sig att det bara var i början av den som det var farbart.

Vända var inte att tänka på. Kunde bara be att jag inte skulle få möte för då hade jag legat i diket helt säkert.

Givetvis fick jag möte och det gick inte att få bilen att vara stilla, den bara gled.

Jag avskyr den känslan av maktlöshet. Okontrollerade rörelser av bilen är läskigt. Ok, jag klarade mig kvar på vägen och sen var det bara att hålla tungan rätt i mun. Vissa ställen var grusade och vissa ställen absolut inte. Bara våt is.

Jag känner den här vägen ganska bra eftersom jag nästan alltid väljer den vägen till civilisationen men det är först när den beter sig som ett h-vete som du inser att där finns backar med konstiga kurvor och spårig plan mark som går genom rena träskområden. Jag trodde uppriktigt sagt att jag inte skulle klara mig hem. Jag åkte mer på tvären än rakt fram och var väldigt nära att hamna i diket både här och där. Värst var det på plan mark. Där hade nog grusbilen struntat i att släppa ner grus över huvudtaget.

Jag ångrade mig verkligen. Jag blev till och med rädd och kände verkligen ingen lust att bli stående med bilen i diket och vinterns svart regn över mig. Inte kan man ringa till någon och be om hjälp så sent på kvällen heller. Dessutom har ju alla samma problem med att ta sig fram så jag hade nog fått gå hem. Hur kul skulle det vara månntro?

Det tog mig nästan 60 minuter från jobbet och hem. 20 km/h som högsta hastighet.

Räknade iskallt med att behöva ställa bilen hos grannen och gå hem. Var förberedd med ficklampa och bra skor.

Men hur det var så glömde jag att det kanske inte skulle funka att köra upp för min backe. Jag lovar att det är brant här även när det är snöfritt så risken att bli stående i backen var överhängande men jag kom upp. Fattar inte hur det gick till! Vilken lycka!

Nu är det sängen som väntar, skall upp väldigt tidigt!

Vi hörs