Så var det då dags för utvecklingsbild av påskliljor. Visst ser det väl lite småmysigt ut och jag lovar, dom finns överallt i backen.

Idag har jag jobbat hela dagen, dvs 12 timmar på en gång. Det har varit kanonroligt hela dagen men fram på kvällen blev jag lite trött.

Vi har ätit en god påsklunch och varit ute i solen.

Det blir spännande att se vem som får tjänsten som finns utannonserad på jobbet. Vi är en hel del timvikarier som vill ha den så kampen blir hård.

Fast det är ju fler som sökt den än dom som jobbar här.

Jag hoppas bara att det finns fortsatt viktid efter att den är tillsatt och som det ser ut nu så är det nog inget problem. Jag kan ju jobba natt, dag eller kväll vilket gör att det aldrig blir trist och att det finns vissa valmöjligheter. Roligast är att jobba kväll. Hur jag än gör finns det alltid trevliga arbetskamrater. Det är viktigt för mig.

Tänker ibland på skolan som är en värld som envisar sig med att engagera mig en hel del fastän jag inte vill. Det senaste rör min dotters skola och jag känner att jag vill ta ett steg tillbaka så jag inte hamnar i ett engagemang där som tar min tid.

Läste idag om att en grannkommun kommer att behöva säga upp 45 pedagogiska personal... 5% av skolans personal måste gå. Hmm, jag måste säga att jag tycker att det är ganska spännande trots allt. Det är ju inte bara denna kommunen det gäller ju nästan alla i hela långa Sverige. Jag väntar på slutresultatet med spänning.

Förvånande nog läste jag också i tidningen att staten vill dela ut X antal pengar för att stötta kommunerna som måste spara så mycket. Det får mig att skratta högt. Först skrämmer vi svenska folket sen delar vi ut pengar.

Det verkar inte vara någon större framförhållning i det här landet, så många experter som det finns så borde dom ju för längesen ha räknat ut hur det skulle bli. Lågkonjunkturer händer med jämna mellanrum. Jag har redan varit med om flera stycken och jag är ju bara barnet :-)

Ikväll när jag kom hem var min dotter på fotohumör och exponerade mig på bilder som inte går att ens beskriva. Den enda jag kunde känna igen mig på var denna som finns nedan. Visserligen rätt gräslig, men det är i alla fall jag.

Vad pysslar jag med? Jo jag läser min mejl. Lisa var en närgången paparazzi och höll på att skratta ihjäl sig. Mamma är ett riktigt offer denna kväll.

Dagens tredje bild är från baksidan av huset med Daydream och Daisy knaprande på små späda grässtrån.

Tänk när det gröna i backen tittar upp ur fjolårsgräset. Då blir det mumma för hästarna och vackrare färger för mig!

I morgon är det långfredag. Då borde man följa de gamla reglerna och inte göra något....men det kan ju inte jag, så jag får bli en hädare denna dag.

Sonen kommer hem - äntligen. Hämtas kl. 20.00 av en ivrig mamma och syster.

Ha det bäst.......

kram Heléne