Hej alla! Igår natt satt jag vid datorn och skrev ett inlägg, det blev långt och rätt ok. Givetvis försvann det i den cyberrymden. Lätt irriterad slutade jag ens att tänka på att skriva ett nytt. Det blev liksom lite för mycket just då.

Är inne på min andra arbetsnatt på raken. Sovjouren gick precis och lade sig i sitt rum och nu är jag ensam vaken.

Om en stund skall jag moppa golv och städa köksfläktarna. Funderar på att baka scones till morgonfikat...dvs om jag orkar.

Idag har våra hästar kommit hem. Lisa och hennes kompis red hem dom och det gick kanonbra. Kan inte påstå att hagen var klar när de dök upp. I sista stund fick jag låna vita plaststolpar av grannarna. Deras lösdrift är i vila just nu så det gick bra som tur var. Jag var i upplösningstillstånd för jag tyckte att tiden gick alldeles för fort och snart skulle jag till jobbet igen. Bäst hade ju varit att få vara hemma en stund till så hagen hade blivit klar.

Det tar på krafterna att jobba natten, sova oroligt till halv ett, hinna handla jordspett på Hööks, hämta transport utanför Borås, hämta Lisa plus kompis ( inte i Borås), sen hämta Daisy på annan plats , köra till stallet och lasta ur, fixa iordning dra iväg hem, göra klart hagen, äta, rasta hunden, duscha och fixa till lite mat.....jag vill helst sova just nu men det får jag absolut inte. Jag vet att jag kommer att vara mör i morgon.

Tänk vad man utsätter sig för konstiga saker, å andra sidan hade livet varit ganska slätstruket och trist om inte vissa dagar var fullständigt tokiga!

Nattomten hälsar

Jag hoppas att dom är kvar i hagen när jag kommer hem i morgon bitti.