Om en månad drygt hoppas jag att det ser ut såhär hos mig. Bilden är tagen i mitten på april förra året. Det känns så långt bort men jag tänker hela tiden att lökarna har förberett sig under snön och kommer att kasta sig mot ljuset när snön är borta.

Kan det verkligen vara så att mina grävlingar är tillbaka!

För ett år sedan skrev jag om mina hyresgäster under huset. Dom försvann någon gång i april och sen har jag bara sett en grävling och det var i höstas.

Häromkvällen betedde sig Akka precis som hon gjorde förra året.

Stirrade i golvet och for omkring och luktade i alla hörn runt kaminen och i hallen.

Hon lyssnade och fortsatte se ut som om grävlingarna återvänt.

Tänkte inte så mycket på det just då, men i går kväll när jag satt här vid datorn hördes det märkliga ljud från kaminen. Morrande och pipande samt ett förfärligt stökande. Tur att jag inte är så lättskrämd. Det skulle kunna förväxlas med besök från en annan värld om man nu inte hört liknande ljud tidigare.

Förstod ganska snart att det inte kan vara annat än fjolårets besökare.

Hur som helst, jag tycker att det är lite roligt i alla fall. Tyvärr bekymrar jag mig över deras möjlighet till att hitta mat. Måste vara svårt för mamma grävling att finna föda åt sina ungar när det är snö överallt. Svårt att hitta maskar då.

Idag regnar det! Snön försvinner och jag är sååååå glad för det.

I går kväll fick jag ett frispel på mitt avlopp i badrummet. Jag gav mit sjutton på att jag skulle tina detta eländiga avloppsrör och satte ut en fläkt under huset. Såg framför mig hur elen skenade men jag var tvunen att försöka nu när det är plusgrader dygnet runt.

Inget hände. Idag däremot verkar det som att lite vatten sipprar ut. Stor skillnad från igår så håll tummarna att mitt försök igår har gett resultat.

När jag skulle släppa ut hästarna på morgon hade redan Lord och Rosie tagit sig ut. Först trodde jag att boxdörren hade forcerats och blivit kaffeved men så var det inte. Lord är för liten att nå över kanten på boxdörren och komma åt haspen  som består av en ögla. Den lilla svart Rosie däremot är en fiffig tjej och dessutom större än Lord. Hon är fenomenal på att hitta på saker och kreativ nog att pilla bort öglan. Oj vad dom blev glada när jag kom ut och skulle ge dom hö. Båda shettisarna kom farande och tyckte att dom kunde hjälpa mig med maten. Lisen var desperat och gnäggade som en tok.

Nu står dom och mumsar på sitt hö och ser nöjda ut.

Alltid händer det något när man har djur!

På eftermiddagen skall jag till jobbet. Det skall bli kul som vanligt.

Har tusen saker att göra innan dess bara. Bäst att sätta igång med detta så jag hinner med allting.