Nu får det vara nog! Jag har under de senaste dagarna funderat på hur 2010 skall bli för mig.

Inser att jag inte kan lita på att få tillräckligt mycket timmar på min nuvarande arbetsplats och att det är ett enormt stort problem för mig.

Visst behöver dom vikarier men vi är några stycken nu och allting skall fördelas "rättvist".

Om nu någon av mina arbetkamrater läser detta, det vet jag att en och annan gör, så handlar inte detta om just er. Skulle ju gärna vilja ha ett mer fast förhållande till er och det vet ni.

De flesta kommuner har idag anställningsstopp. Inga fasta tjänster att söka, de existerar inte. Ev. vikariat kan man bara se efter i stjärnorna.

Mitt i detta välfärdssamhälle som bla är uppbyggt för att vara tryggt så har ändå mängder med arbetgivare ingen trygghet att ge för någon.

Har man som jag en hyfsat kvalificerad utbildning och har arbetat som lärare i alla år så finns det egentligen ingenting om man inte har kontakter eller av någon anledning snubblar in på ett nytt arbetsområde.

Jag snubblade ju in på mitt nuvarande timvik.
Fick höra att det var toppen att jag som var lärare ville arbeta med funktionshindrade.

Sanningen är den att jag inte har en chans att få jobb där trots min utbildning och erfarenhet eftersom man som lägsta utbildning behöver ha barn/ungdom på gymnasienivå. Det finns det ju många som har och som valt att arbeta efter gymnasiet. Dom ligger hästlängder före mig.

(Nästa steg är väl att alla som söker skall ha en KY utbildning - aktiveringspedagog tex. Då finns det fortfarande inget utrymme för mig.....)

Det finns nästan ingen som arbetar 100% inom vården verkar det som. LAS är ett problem eftersom du tror att du har vissa förmåner när du har tillräckligt med LAS dagar men har du otur....och det har många, så slutar arbetgivaren att ringa när det drar ihop sig. Man duger så länge man inte kan ställa krav.

Blir det tjänster någonstans så går dom i första hand till övertaliga inom kommunen och sen kan man också hävda att man har LAS som stöd för att bli påtänkt som anställd.

Man har också möjlighet att göra arbetsbyte inom en kommun om man har en fast tjänst har jag hört.

Eftersom de flesta som arbetar inom mitt nuvarande område inte har fulla tjänster så vill dom såklart få upp sina arbetstider. Vill arbetsgivaren höja procenten för dom som vill ha mer kan man väl ta timmar om det blir någon tjänst över. (jag menar att någon har sagt upp sig) Det innebär ju att man inte ens kan söka ett vikariat.

Håller jag fast vid timvikariat så kommer ju jag också att få LAS-dagar såklart men det dröjer länge tills dess.
Dessutom tar jag risken att jag inte blir inringd.

Jag förstår att det är dom som har en fast anställning som skall ha bra förutsättningar i första hand. Det skulle jag också velat ha.

Så vad gör jag nu? Jag har massor med tankar om vad jag vill göra men det är inte så enkelt för det krävs investeringar och pengar har jag inga.

Har idag suttit hela förmiddagen och letat jobb.

Har sökt ett!
Det är ingen heltid, 22 timmar fast varje vecka.

Det blir som en halvtid och är givetvis alldeles för lite.

Lärartjänster som jag tittar på, (jag är ju begränsad eftersom jag inte kan åka hur långt som helst), är korta vikariat alternativt 30 - 50 %.

Ingen kan ju försörja sig så.

Får en skum känsla av att den trygghet man hade förut håller på att suddas ut genom finurliga varianter och krypvägar. Talade häromdagen med en fackligt engagerad person som sitter inne med mycket kunskap.
Jag fick nästan en chock när hon berättade hur det kan fungera och vad facket måste se upp med så folk inte blir helt överkörda av arbetsgivarna.

Skrämmande.

Vi lever i en tuff tid nu. Det gäller inte bara mig såklart. I min värld är det katastrof och det är ju i den världen jag rör mig så det är ju inte så konstigt att

jag känner mig lite utsatt för problem.

Skall gå till arbetsförmedlingen snarast. Min handläggare där är så lycklig över att jag "klarar" mig själv så han har slutat ringa.

Kanske skulle man söka jobb på arbetsförmedlingen, jag kan jobba med folk som behöver medkänsla och nya tankebanor.

Det är lättare för mig att hjälpa andra än att hjälpa mig själv!

Ha en bra dag, jag skall ut och klappa på min häst