Facebook..... inte för mig tänkte jag för månader sen. Då blev jag uppmuntrad till att ändå

skaffa mig detta fenomen eftersom "alla" andra hade det.

Jag fick lova min dotter att inte ens tänka tanken på att göra vänförfrågningar till henne

och det har jag hållt. Jag vill inte se hennes bilder och annat om hon inte visar mig dom själv.

Under lång tid hände inget på min facebook. Det berodde på att jag fick spader när jag skulle
försöka begripa mig på sidorna så jag iddes inte till slut titta in där.Jag hade endast 4 vänner!!!!
och var nöjd med det.

Av någon anledning var det någon på jobbet som frågade om jag hade facebook. Jodå, sa jag,
det har jag.

Va, har du facebook!!! (hmmm, vet inte om dom tycker att jag är uråldrig) Sen dess har det trillat in
fler och nu börjar gamla elever dessutom hitta mig av någon anledning. 2 elever bara idag.

Lite kul är det allt!

I övrigt har jag ägnat mig åt arbete. Det är ibland en mycket stor utmaning att arbeta med
funktionshindrade. Vissa dagar är jag väldigt trött när jag kommer hem, andra dagar som idag

är jag superpigg och nöjd med dagens arbete.

Det är väldigt kul det här! Inte sjutton trodde jag att detta skulle bli en sådan kick för mig i
arbetslivet. Kanske trillar man tillbaka till det man en gång funderade på att bli, nämligen
speciallärare åt just funktionshindrade.

Nu funkar jag ju inte som lärare utan som rehabassistent. Det är ett superbra jobb.

Nä vet ni, jag har en bra bok som väntar på mig...

sov gott