Idag blev jag riktigt bestört på jobbet. Kvinnor kan, heter det, men i positiv bemärkelse, jag säger, att kvinnor kan också vara utstuderat jävliga.

Kanske beror min lyhördhet på att jag själv råkat illa ut på min gamla arbetsplats. Vet att jag tidigare alltid inbillat mig att man kan lösa det mesta och smällar får man ta, men kvinnors gemenhet har jag svårt att värja mig för. Vem lyssnar på den som farit illa eller blivit drabbad? Jo, möjligtvis facket, men till vilket pris? Hur reagerar man själv när man blir behandlad som skräp? Taggarna ut såklart! Ingen uppfattar det, utan det som sker är att de elaka får mer att babbla om utan urskiljning.

Jag tycker inte att man kan göra hur som helst och få rätt i det. Ibland blir det fel och människor gör fel och en korrigering kan vara på sin plats för att saker och ting skall flyta på. Då behövs en chef som har lite i skallen och inte går på första bästa klagomål och framför allt har smartheten att kolla upp hur det verkligen förhåller sig. ( Sånt tar tid.... och tid finns kanske inte....)

Jag vet att det är svårt med de här sakerna men jag är övertygad om att det mesta går att lösa och att omplaceringar inte alltid är det bästa.

En dag står en arbetskamrat gråtande i personalrummet. Hon har just fått veta att delar av verksamheten haft möte om henne. Hon visste inget om detta.  Hennes chef tyckte att nu fick det vara nog och att hon skulle omplaceras hux flux. Hon har liksom inget val. Vem har lagt ner möda och frågat henne om varför det blivit såhär? Vem har viljat se att sagda person har varit mindre pigg under en tid?

Vem har frågat henne om vad hon tycker? Vem har överhuvudtaget funderat på varför hennes reaktioner blivit så tydliga sen en tid tillbaka?

Hur ser hennes arbetssituation ut varje dag? Vilka möjliga och omöjliga krav ställs på henne dagligen? Oj, idag kommer ju XXXX då skall jag NOG göra si eller är det YYYYY ja då blir det NOG såhär! Dessutom visar det att sagda person har en mycket klar inblick i hur de klagande är mot varandra när någon av dom inte finns på plats!  Men om detta vet man inget eftersom sagda person inte skvallrar. Då skräder dom inte orden, men det gemensamma för dom är att ta ut det på en som står utanför.

Hur lätt är det inte att hitta någon att slå ner på när man själv tror att man är redigast i hela världen och att man har alla svar på allting och vet hur det skall vara. Usch, säger jag, jag vill kräkas på allt sånt här. Man kan ju undra om cheferna för vissa verksamheter vet vad dom håller på med. Rädslan är så tydlig så det verkar som att dom hugger på sin egen personal för att dom själva inte skall hamna i dålig dager. För visst låter det fint när man kan säga att man omplacerar ett ett problem - då syns det ju inte längre! Frågan är om det verkligen är ett problem, det kan var två kvinnor som pratar skit och gör sig omöjliga också.

Vi vill varandra för lite gott i livet - handlingar och fel beror ju på något.....eller hur?