Det här är Leopold en liten farbror som nu sover under körsbärsträdet i hagen.

Han kom till mig 2009 och vi har fått 4,5 år ihop. 

Han var en äldre herre och nu var det liksom inte så mycket skoj för honom längre. 

Leopold blev 12 år, Rickard, hyresvärden, kallade honom för den lilla farbrorn och det passade bra.

En mycket rolig hund som inte brydde sig om andra djur. Alla var lika ointressanta  med ett undantag och det var svarta hundar, i synnerhet hanar.

Han anpassade sig snabbt till familjen och var en enorm tillgång under de åren vi fick ihop. 

Han var en hund med stor integritet och jag tror att han var glad i mig. Aldrig gosig, men låg gärna bredvid mig i soffan och i sängen. Det blir tomt nu.

Hur konstigt det än låter så var det en ära att få vara kompis med honom.

I kväll har det varit tomt och det känns konstigt. Akka vill vara nära mig mer än vanligt.

Fick plötsligen för mig att han fryser där han ligger under trädet.

Hur knäpp kan man inte bli när man sörjer.

Hur många tankar har jag inte haft om döden idag. 

Alla tunga beslut som man måste ta när våra djur inte mår bra längre.

Han har sovit och sovit de sista veckorna. Ätit och sovit igen, knappt velat gå ut.

Hjärtat sviktade och han hostade väldigt samt fick stora ödem.

Varenda dag sen en vecka tillbaka har jag trott att han inte skulle vakna på morgonen men det gjorde han och han viftade på den ringlade svansen när jag kom hem från jobbet.

De sista dagarna har han inte ens lagt märke till att jag kommit hem utan jag har fått hämta honom.
Lite svansvift när jag tog i honom sen sov han vidare.

Så idag bestämde jag mig och nu är han borta.

Den lilla farbrorn sover under körsbärsträdet!

Vi hörs