Hur kul är det här egentligen. Förkyld i 14 dagar och inte vetttigt jobbigt. Varit riktigt dålig och till och med orolig för att ha drabbats av lunginflammation. Trött och orkeslös. Vill helst sova och slippa hela världen men det funkar ju inte så när man bor själv.

Djuren skall ha sitt och mat/dryck skall fram på bordet eller vid sängen. 

Efter första veckan, då jag försökte gå till jobbet också, så samlades det damm och hundhår i drivor härhemma.

Ja, mina jyckar fäller just nu. Hur fräscht är det på en skala.

Orkade inte ta itu med detta då så först i går dammsög jag och torkade av golven. Det var svettigt och tungt. Kroppen vill inte samarbeta alls.

Idag har jag ring doktorn och fick en tid i morgon. Jag är lite bättre men det släpper liksom inte.

Bihålorna fick inte vara ifred för homeopatika så det släppte ganska fort men jag har haft värk i ansiktet. Hostan är extremt jobbig och släpper inte. Kroppen är varm men inte febrig. Orkeslös kan man säga. Hur kul är det när jag faktiskt haft en sammanlagd ledighet på 5 dagar och bara legat här som ett kolli.

Var visserligen iväg på loppis i lördags men efter det så sov jag hela eftermiddagen på soffan och sedan sov jag mig igenom kvällen och hela natten. Det var toppen för igår kände jag mig lite bättre.

I natt har jag också sovit gott och idag, jippie, så känns det som det vänder lite till.

Hade gärna åkte med min kompis på en utflykt under dagen men Lisa kommer hem och vill förstås övningsköra en stund. Det är vad jag mäktar med tror jag.

I morgon skall jag till doktorn. Tror att det är bra med lite provtagning och om det är ett virus, ja, då finns det ju inte så mycket att göra åt det. Kanske dricka lite silvervatten för att ta kål på virusytan som består av ett lipidlager om jag förstått saken rätt. Tyvärr är mitt silvervatten slut så jag har inte kunnat använda mig av denna möjlighet.

Nåväl, nu skall jag ta en latte och rasta mina hundar. Hoppas att jag orkar lite mer idag.

Något positivt som händer är att mina klätterrosor har många knoppar och igår såg jag att en av dom var färdig att slå ut. Underbart!