Man säger ju att varje människa är unik. Det är ju spännande i sig. Ingen mer är som jag. Kanske jag borde inflika ett hurra här, men just idag känner jag inte för det.

Idag är en sådan där dag då jag gärna hade varit lik någon annan klok, lagom rik och intelligent person som har lite flyt i tillvaron och som inte ens kommer på ideen att man på egen hand kan bygga boxar, gräva kanaler, dränera mm mm.

Skulle hämta dom där överblivna stalldelarna efter jobbet och insåg när jag kom fram att jag inte fick plats med dom i bilen eftersom jag inte hade verktyg med mig för att skruva loss vissa valda delar.

Väl hemma snabbade jag mig ut för att pyssla lite med kanalerna i boxen och lägga ner mitt nya dräneringsrör. Jag hade lite energi då kan jag säga men resultatet verkar inte bli något att jubla över.

Aha, tänkte jag, inte bli lessen nu, gå in och ta en macka så länge och fundera ut en ny strategi. (detta är jag normalt mycket bra på, men inte idag)

Stod en stund och tittade på vattnets framfart i trädgård och hagar och upptäckte att presenningen blåst bort fläckvis på mitt boxtak. Sagt och gjort, jag började dra i delarna som inte täckte plåten. Tänkte att jag nog får se upp så jag inte blir duschad samtidigt så jag klev lite åt sidan....... just där valde vattnet att rinna ner på mig  Vått, kallt och inte långt till tårar kan jag säga.

Jag tappade lusten för uteaktiviteter helt och hållet.

Så nu står boxen där och går inte att använda.

Sist boxarna var i bruk, (jag lät Lisen stå i Lords box) lyckades Lisen ha sönder min snygga ponnygrind, åt upp tallriset och saboterade min blomlåda, kom åt fodertunnan som hade ca 3 kg musli kvar och vände upp och ner på den fastän hon inte borde kommit åt den alls. Rev ner sitt täcke, jag vet inte hur hon burit sig åt.... kanske förvandlas hon till giraff när jag vänder ryggen till. Lord som har fått stå i "vattenboxen" på prov var desperat. Han ville inte vara där inne och det kunde jag förstå när jag såg att det kommit nytt vatten som gjorde marken alldeles för mjuk. Så vad gjorde jag, jo dom fick gå ut igen efter att ha varit inne och ätit en stund.

Dom trivs ute men jag vill så gärna kunna ha dom under tak ibland. Dels för att pyssla med dom och det är också skönt när dom torkar upp ordentligt mellan regnskurarna.

Just nu ser jag ingen ände på problemen runt detta. Kanske är jag dum som tror att jag skall fixa det här. Det finns kanske gränser för vad man skall ge sig på när man saknar resurser och bara har vilja som en röd gris.

Normalt kanske man har hjälp till sånt här men.........lessen är jag i alla fall

I morgon får bli en bättre dag, kram på er därute