Jag bär böcker idag. Hur många som helst, det är rena gymmet här hemma.
Varje gång jag tar i bokhögen tänker jag på att arbeta så ergonomiskt som
möjligt. Böja på benen, ta inte för många åt gågngen osv.

Det känns som att det aldrig tar slut.

Tog en paus för en stund sedan. Satt och läste några bloggar och blev alldeles
förskräckt.

Det är många med, för dom stora, problem som ventileras här.

Ätproblem i stora mängder, deppiga unga som inte vill vara med längre.
Hur kan det ha blivit såhär eller har det alltid varit på det här sättet undrar jag.

Någon bantar hysteriskt och väger gram, andra tycker att dom är fula hur dom
än gör, några berättar om sina ätstörningar osv.

Unga människor som redan lagt av på något sätt.

Ibland undrar jag helt enkelt om det bara är uppmärksamhet dom vill ha, tyck
synd om mig....samtidigt tror jag att något stör dom som får dessa unga att trilla
ner i djupet.

Tänker på min egen dotter. Hon har mycket omkring sig och jag försöker vara
uppmärksam på ev. problem som kan bli övermäktiga för henne. Det är skolan,
sista året på gymnasiet, jobbar varannan helg, stalltjänst med tidiga mornar,
arbeten som skall lämnas in och ibland skall hon ju besöka pojkvännen.
Hon har svårt att ta sig till tåg och buss där hon bor under veckorna så det är inte
så lätt att bara komma ifrån skolan och boendet om hon vill det en kväll. Hästen
skall ha sitt även de dagar hon inte tränar. Kvällarna blir långa och flickorna stupar i
säng, dödströtta många gånger.

Såklart händer det att hon inte tycker att livet är så kul alla gånger och att slitet inte
känns som det lönar sig.

Men, därifrån till att förstöra sig själv med matproblem, utseendefixering och annat
besvärligt verkar, som tur är, steget vara långt. Tjejerna som finns runt henne verkar
inte heller ha hamnat i detta träsket. Visserligen håller dom på med kläder och önskar
sig ibland snyggare profil, håller på med sina frisyrer, pratar om mat mm men det har
inte blivit så mycket mer vad jag har förstått. Kanhända har jag missat något men jag
tror inte det.

Kanske är jag lyckligt lottad såhär långt, för hur kan man hjälpa dessa unga flickor när
det blivit så besvärligt för dom?

Ibland tycker jag också att det verkar helt hysteriskt att vara tonåring idag. Dom har en
hel del runt sig hela tiden.

Skall jag jämföra med min egen tonårstid så var den betydligt lugnare. Kraven på mig och
min skola var inte så stora och jag hade ett jobb på eftermiddagar och helger. Jag höll på
med hästar också men inte på skoltid.

Inga mobiler att hålla i handen och ständigt kolla, jag åkte buss överallt...mycket väntan
vid hållplatser. Inget internet och ingen reklam på TV. Bildjournalen var tidningen man läste
i tidiga tonår, det fanns inte så mycket mer just då. Visst ville man vara fräck och ha fina
kläder men utbudet var inte riktigt så rikt som nu. Desutom fanns det jobb att söka om
man ville det.

Ja, gisses vilken skillnad på då och nu. Eller är det inte det?

Nu till något trivsammare.....

I går kväll var jag inne i Göteborg och träffade en god vän. Vi åt thaimat på en liten
restaurang och satt länge och pratade. Det var väldigt roligt. Vi ses inte så ofta eftersom
hon bor ganska långt härifrån.

Jag borde ta mig tid lite oftare och dra in till den stora staden i väster. Träffa lite folk och
sitta ner en stund.

Det blir liksom inte av. Får nog försöka omvärdera och omprioritera mina göranden.

Kram till er alla, nu skall jag bära några fler böcker.