En ros är en ros är en ros, sa någon en gång!

Jag älskar dessa vildvuxna rosor som man inte kan plantera som man vill.

Kanske speglar det mig på något sätt, vem vet?

Igår fick familjen tillökning.

Hönan som legat på ägg under hönshuset bar sig väldigt underligt åt och jag blev nyfiken på vad hon sysslade med.

Det visade sig att hon försökte få sina tre dunbollar med sig ut i hönsgården men dom vågade inte riktigt.

Hönan gjorde vad hon kunde för att visa dom att det var ok att komma ut och se världen. Det tog en stund av dagen men tillslut vågade dom sig fram.

Mamma höna var noga med att skydda dom hela tiden och här har hon lagt sig ner eftersom det började regna. Nu kunde dom krypa in under hennes skyddande fjädrar. Man kan med lite god vilja se att dom finns omkring henne.

Idag såg det lite annorlunda ut. Nu piper dom omkring och smakar på alltmöjligt som mamma höna erbjuder.

Så pyttesmå dom är. Två bruna och en gul. Hoppas dom kommer att bli en tillgång i min lilla flock. Risken är att det är tuppar förstås och då blir jag inte så glad. Lite svårt att ha för många tuppar i en så liten hönsflock.

I övrigt så har regnet som kom igår härjat bland mina blommor på verandan.

Dom är alldeles "tufsiga" av allt det blöta som trillade ner från himlen.

Hoppas att dom repar sig under dagen.

I år har jag märkt att det växer fler olika arter av blommor här på tomten. Mossan i gräsmattan börjar försvinna och det trots att jag inte använd mossbekämpning på flaska.

Jag har min lilla hönsflock som sprätter omkring och lämnar små kletiga högar med naturlig gödning och som skrämmer bort mossan. I alla fall tror jag att det beror på det.

En vinst till är att vissa blommor har börjat växa här igen.

Bla har jag fått flera stånd av prästkragar som inte fanns här innan.

Väldigt fint tycker jag.

Det finns också stora partier av tistlar. Dom fanns här innan också men nu fullkomligt sprutar dom upp ur marken ihop med mina rosor som legat dolda under mossan. Det är visserligen inga "planterade" rosor med vackra namn men någon måste satt den första för många år sedan och nu har den kommit igen. Vanliga taggiga rosor med stora röda blommor. Bild kommer i nästa inlägg.

Det är inte dom rosa rosorna för dom låter sig inte tuktas på något sätt och dom älskar jag precis som jag sa inledningsvis.

Den här lilla vita blomman har jag heller aldrig sett förut. Kanske kommer den från frön som jag satte i våras, det är bara det att jag inte kan minnas att jag satte frön där dessa växer.

Dom är i vilket fall som helst väldigt söta och väldigt välkomna.

Idag när jag gick in på bloggen så kollade jag om jag hade kvar mina läsare och visst har jag det men jag märker att det är semestertider.

Vill därför önska alla en härlig okomplicerad semester med många goda stunder.

Vi hörs

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag på plats och tänker faktiskt försöka ge mig på att blogga lite oftare.Lusten att skriva är inte borta men jag skriver i helt andra sammanhang nu för tiden.Jag kan berätta att livet inte ser lika dant ut nu som det gjorde 2015 i november.När...

Sist jag skrev var i april 2015.Det är över 2 år sedan.Den senaste veckan har jag känt ett visst sug att skriva igen så nu blir det snart några nya inlägg.Livet har liksom sprungit ikapp mig och numera är jag pensionär, sittandes i rullstol för det m...

Men oj, jag har visst en blogg som bör tas omhand. Ser ju att en och annan kollar om jag skriver något. Hej på er!   Nu för tiden arbetar jag som lärare. Det var några år sedan. Det är ungefär som att cykla. Inte sjuttan har jag glömt pre...

Ny hemsida äntligen! Den gamla tog liksom slut av någon anledning. www.kurhomeopati.com heter den. Välkomna in på sidan!   Med risk att hamna i dispyt med något troll så lägger jag ut min fb länk också.https://www.facebook.com/CurenturDjurh...

Fredag kväll. Kallt i huset. Glömde att ta in ved förut så jag får skylla mig själv.Göteborg fick besök av mig idag igen.Hjälpte min mamma en stund med sjukbesök.Det är jobbigt för henne att åka till sjukhuset varje dag för att hälsa på sin livskamra...