Med tanke på gårdagen så har jag lugnat ner mig betydligt. Jag drog iväg till mina vänner för att få lite tröst i eländet. Det blev kanonbra med en mysig stund i stallet och sedan bjöds jag på mat.

Roligt, för det är en stor familj och det blir alltid kul samtal runt bordet.

Stärkt av detta åkte jag såsmåningom hem med hundarna.

Tyckte att det var irriterande att jag var så sömnig men valde ändå att se en film som jag lånat.

Somnade gott efter några minuter framför filmrutan. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag varit uppe sen kl var före fem på morgonen.

Idag vaknade jag till en underbar höstmorgon med sol. Helt makalöst.

Har hunnit med en hel del redan. Satt ett tillfälligt staket för hästarna så dom får lite gott att äta.

Kört grus till mitt boxbygge.

Ätit en god frukost på verandan har jag också hunnit unna mig. 

Nu är det dags att dejta dammsugarnen och plocka undan valda felplacerade prylar också.

Diska kanske jag borde göra medan jag ändå är igång. Det är nämligen det tråkigaste jag vet.

Hundarna i synnerhet Leo har upplyst mig om att vi borde gå en långpromenad. Han har blivit fullständigt som ny den gamla herren. Han biter mig i byxbenen när han vill leka eller vill att vi skall gå på promenad.

Är jag inte tillräckligt uppmärksam så bär han ut alla mina skor på gården och leker "jag skall döda din sko" leken.

Inte bra alls med tanke på att jag inte har hur många skor som helst.

När det gäller mitt boxbygge måste jag säga att jag är ganska nöjd med tanke på hur det utvecklat sig. Det har ju inte varit smärtfritt att bygga det här precis. Ibland har jag haft fingrarna på fel ställe när jag skall spika och tyvärr lyckades jag "tappa" en stor sten på vänster tumme som av någon anledning befann sig felplacerad.

Stenarna har jag som mur på vissa ställen runt boxen och den här stenen orkade jag inte lyfta ( 50 kg) utan jag fick rulla den på plats med ren vilja. Då hamnade min tumme mellan den vältande stenen och en annan sten som redan fanns på plats.

Ont? Jag trodde jag skulle dö av smärta   och jag var helt säker på att den var krossad.

Ilade in till mina homeopatiska läkemedel och hade sinnesnärvaro nog att ta rätt burk med hypericum.

Det tog kanske två minuter sen slutade det dunka i fingret. Jag följde givetvis upp den första dosen med fler under resten av dagen. Inte är tummen särskilt svullen eller blå. Lite öm kanske men fullt brukbar. Nageln är lite missfärgad, vitare än mina andra naglar, men jag tror inte att jag kommer att tappa den.

Homeopati är fantastiskt!

Ha en bra dag - det skall jag!